23 februari 2010

La Poste

Idag gick vi till La Poste. Jag har nu väntat i tre veckor på att få ett paket. Ett paket från min älskade mor som var ämnad som födelsedagspresent men som nu förvandlats till jakten på den försvunna skatten. Jag vet inte vad som gömmer sig i paketet men är säker på att det är en alldeles föträfflig skatt om jag känner min mor väl. Mammas presenter är alltid bäst så det är gnager lite extra minsann att jag fortfarande inte har det okända tinget i mitt ägandeskap. Om det är något som ger en vill-ha-känsla så är det just nu detta.

Utanför La Poste.

Men nej. Det fanns inget där. Jag får snällt vänta på avi i alla fall. Fortsätta vänta that is. Eller reklamera paketet sa dem. Quoi? Väntar ju på post från pojkvännens kära föräldrar också. Misstänker att det kommer bli en följetong på föregående jakt då även det skulle ha varit framme för ett tag sedan... To be continued.
(Ännu ett exempel på Frankrikes dödseffektiva administration förresten)

English: Went to La Poste today to ask about a package that I am waiting for. A present for my birthday from my beloved mom that was sent more than three weeks ago. I have no clue what it contains but my moms presents are always the best. Therefore it is really annoying to not have seen it yet. But the post said to wait... so I'll wait. And wait. Cause there is nothing else I can do. We have also been expecting a package from my boyfriends dear parents. That has too been a while now. I suspect that we will have the same problem with that one. To be continued.
(Another experience that shows how effective the French administration is by the way)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar