BNP, Sorbonne och Notre Dame.

Det här med administration är ju inte Frankrikes starkaste sida. Tror de flesta svenskar som kommer till det här landet kan skriva under på det. Det senaste dagarna har jag fått känna på detta faktum extra mycket i form av bank- och skolärenden. Jag har tidigare haft problem med min bankman som är en virrig ung snubbe från Marseille som är den enda som talar engelska på kontoret. Denne unge herre pratar hellre fotboll än bank när man besöker honom. Så när problem uppstår i form av konstiga brev i brevlådan som man inte förstår fullt ut på grund av språket, då står han handfallen. När man senare istället går till närmsta bank för att få tala med någon annan då ryter de åt en om man inte riktigt gör saker och ting på deras sätt, deras långsamma och alltid alltid ologiska sätt. Som att enbart en åt gången får gå in genom dörrarna (jag har då ingen aning om varför). Så om jag kommer i sällskap med Max så får den ena av oss stå utanför och vänta till den andra gått in. Sedan när den första är inne är det okej att den andra stiger in. Kö bildas därinne men det är ingen fara så länge man går in en och en, och gör du inte det får du dig en redig utskällning!

Eller som på Sorbonne när man får stå i kö efter kö och får lapp efter lapp och hela systemet är så otroligt långsamt och ogenomtänkt att du bara vill slita håret av dig och skrika 'varför???'. Det som förvånar mig är att de själva verkar trivas så bra med det här. När jag skulle hämta ut mitt schema fick jag stå i kö i en halvtimme för att få ett papper med mitt namn på och en hög med onödig information. Bakom disken satt tre personer; en som tittade på mitt studentkort en som tog de fem olika informationsbladen och la ihop dem för mig och en tredje som satt med armarna i kors och kollade att de andra två gjorde rätt. Säg mig, kunde de inte ha förberett informationsbladen innan och säg mig kunde de inte ta varsin elev så att kön kunde gå tre gånger så snabbare? Jo men tjena, när jag då är färdig ska jag ställa mig i ytterligare en kö för att få min bok. Eeeh... kunde de inte haft en hög med böcker på första stället? Så ja, klart det visar sig att jag har fel schema, ett schema som krockar med mitt jobb. Trots att jag varit hos dem både en och två gånger tidigare och fint stått i kö länge länge för att deklarera att jag kan absolut inte ha skola vissa tider då jag jobbar! Så till en tredje kö för dagen tänker jag, men av någon anledning har de bestämt sig för att stänga kontoret just och unikt den här dagen. Istället får jag komma dagen efter och så där håller det på precis hela tiden på Sorbonne och på banken. Vi ska inte ens börja om att prata om mataffären... det får bli i ett annat inlägg.

Men när jag väl började skolan glömde jag bort allt det där snabbt, för min vy från klassrummet var återigen oslagbar och jag tackar Sorbonne för att ha lokaler på sådana härliga platser.

När jag stiger ut från skolan skymtar jag Notre Dame. Sorbonne, du är förlåten. Paris har återigen stulit mitt hjärta.

English: The French administration is very slow and ancient. The banks, Sorbonne, malls, everywhere you go basically. Coming from fast and modern Sweden this can be really annoying sometimes and I've had my share of irritation and frustration many times. But luckily, the view from my classroom makes me forget how awfully slow Sorbonne can be sometimes and as I fall in love with Paris again I forgive and forget all the long slow lines and unneccessary papers.