01 februari 2010

Galler


Det var väldigt roligt när vi gick på det här gallret idag. Nervig som jag blir av höjder tar jag tag i Max's arm och tjuter: Herregud det är typ 50meter ner där!!! Varvid Max, som inte hade tittat ner, skrattar åt min höjdrädsla och hävdar att jag överdriver och alltid är så rädd. Vilket jag gjorde också, överdrev alltså, i stundens hetta. Så jag tar snabbt tillbaks det och säger att: Men minst 20 var det i alla fall! Kanske till och med 25! Men han skrattar gott åt min rädsla och konstiga gångstil som jag plötsligt lagt mig med (gallren sträckte sig en femton meter på trottoaren och enda sättet att undvika dem var att gå på vägen där alla bilar mullrade fram i hög hastighet). När vi sedan efter en timma går samma väg tillbaka får Max sig en liten chock och svindel på köpet. Stannar upp och vågar varken gå framåt eller tillbaka. Jag som visste vad som komma skulle hade passat på att gå på bilbanan då stoppljusen turligt nog lyste röda. Då var det min tur att skratta högt och Max fick gå med svansen mellan benen med en konstig gångstil i form av dragande myrsteg, som han la till sig med av någon anledning han med. ;) Tji fick han.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar