09.49

Jag och Max är väldigt lata på morgonen. Det är så pass illa att jag skäms när jag tänker på det. Vi är riktiga nattmänniskor om vi nu ska sätta en etikett på det. Skolan är belägen två stationer bort. Hur vi tar oss dit till fots är i princip som så att vi får gå gatan ner en 300 meter till boulevarden, gå den 2000-2500 meter för att därefter svänga in till en kortare gata med en sträcka på ungefär 200 meter så är vi framme vid skolan. En väldigt fin, livlig och trivsam promenad dessutom. Tror ni vi gör det?

Bortsett från den första veckan så lyckas vi alltid få så bråttom på morgonen att vi måste ta metron för att hinna. Det känns lika fånigt varje gång. Det får åtminstone bli veliben när det är varmare ute. Vad som är så lustigt varje morgon är att vi kommer ner till perrongen exakt samma tid varje gång. Så vi vet att om vi är nere 09.49 så hinner vi i tid till lektionen som börjar 11 minuter senare... Höjden av lathet.

Någon annan som känner igen sig i någon liknande situation?

English: Me and Max are so lazy in the mornings since we always are so tired. So we take the subway to school although it's approximately about 3km to get there. It feels so ridicilous each time. When it's warmer we will at least try to take the velib. Everytime we reach the station though, the time shows 09.49. So we know we will get to our goal in time, the lessons start at 10.00, 11 minutes later... Anyone who recognise themselves?