Restaurang Colbeh

Då jag väldigt mycket saknar mitt persiska arv här så bestämde vi att veckans restaurangbesök skulle ske på ett persiskt ställe. Var gång jag passerat Colbeh har det varit mycket gäster och det har verkat livat och glatt, precis som en persisk afton ska vara. Dessutom har portionerna sett rejäla och matiga ut, också det precis som en persisk måltid ska vara. Vi iranier vi äter så vi spricker, vi äter länge och vi äter mycket och hela middagsaktiviteten är en lång procedur. Det är en drama med skratt och seriositet om vart annat och många handgester i luften. Det var det jag sökte och det var det jag fick. Tack Colbeh!

Vi beställde in två säkra kort: olika former av persisk kebab. Tallrikarna var välfyllda och egentligen var förrätten (Mirza Ghasemi) överflödig i sammanhanget, vi som hade planerat en trerätters med efterrätt också, det fick vi snabbt glömma. Minus dock att maten faktiskt, tyvärr, inte var i godaste laget. Kobiden (den lövtunna, grillade köttbiten) var inte tillräckligt marinerad och mör, Jojen (kycklingen) var inte tillräckligt saftig och det saknades tillräckligt med citron och saffran i marinaden och jag hade önskat att det kom med Sabzi (en blandning av färska örter och eventuellt färsk lök, mycket viktigt!) och Khiar Chor (saltgurka) utan att behöva be extra om det. Hrrm. För övrigt var vi nöjda då det spelades massa klassiska persiska låtar av en musiker som var på plats och gästerna ställde sig upp från sina platser för att dansa och klappa händer och njuta av kvällen. Jag måste erkänna att jag blev sentimental och lite tårögd av hela spektaklet. Saknar den varma stämningen som en av mina två kulturer alltid innehåller och det var så skönt att tala mitt modersmål för en stund.

Vi beställde in två säkra kort: olika former av persisk kebab. Tallrikarna var välfyllda och egentligen var förrätten (Mirza Ghasemi) överflödig i sammanhanget, vi som hade planerat en trerätters med efterrätt också, det fick vi snabbt glömma. Minus dock att maten faktiskt, tyvärr, inte var i godaste laget. Bargen (den lövtunna, grillade köttbiten) var inte tillräckligt marinerad och mör. Jojen (kycklingen) var inte tillräckligt saftig och det saknades tillräckligt med citron och saffran i marinaden. Jag hade också önskat att det kom med Sabzi (en blandning av färska örter och eventuellt färsk lök, mycket viktigt!) och Khiar Chor (saltgurka) utan att behöva be extra om det. Hrrm. Men kom ihåg, det här är en veteran som talar, kanske var maten bättre än jag upplevde det. Det var trots allt det bästa persiska stället hittills.

Restaurang Colbeh ligger på 22 Rue Mouffetard i Latinkvarteren.

Förrätten Mirza Ghasemi som vi åt med tunnbröd.

Den slank ner snabbt.

Jojeh (kycklingen) och Kobideh (det finmalda köttet) på en bädd av ris.

Bargeh (lövtunna köttbiten) och Kobideh (det finmalda köttet återigen) med en klick smör och Somagh (sur röd krydda) på riset, precis som det ska vara!

Jag var nöjd. Invigde också min guldglittriga bolero kvällen till ära.

När vi skulle resa oss och gå kommer den trevliga servitrisen fram och frågar om mitt namn. Mitt namn? Qoui? Eeeh varför vill du veta det? Jo serrni musikern ville av någon anledning skänka mig ett exemplar av hans skiva till mig, och det med en personlig hälsning och signatur. Vi tyckte båda, jag och Max, att det var lite underligt... men tack herr Souren, antar jag.

English: Since I really miss my Persian heritage here, we decided to spend our weekly restaurant visit at a Persian place. Everytime I passed by Colbeh I've seen a lot of people and it has seemed to be vividly and cheerful, as a persian evening supposed to be. Also the portions have looked large, also this as a persian meal should be. Us Iranians we eat until we burst, we eat long and we eat a lot and the whole dinner acitivity is a long procedur. It's a drama full of both laughing as well as seriosity and a lot of hand gestures in the air. That was what I seeked and that was what I got. Thanks Colbeh!

For order we went for the safe cards; two different dishes of Persian kebab. The plates were really full and the entrée was in this occasion a bit to much. We who had planned to go for a three dish course had to forget about that soon. The negativ part was that the food actually and unfortunately wasn't that good. The Bargeh (the thin, grilled slice of meat) wasn't well marinated and tender enough. The Jojeh (the chicken) was also not enough tender and it was too little lemon and saffron in the marinade. I also had wished for Sabzi (different herbes and some onion on the side, very important!) and some pickled cucumber without having to ask for it. Hrrm. But keep in mind though, this is a veteran speeking, maybe the food was better than how I experienced it. It was actually the best Persian place so far.

Besides that, we were satisfied since a Persian musician played a lot classic Persian songs and the guest stood up from were they sat to dance and clap their hands and enjoy the evening. I must admit I got a bit sentimental and my eyes got wet when I watch the scene. Miss the warm atmosphere that one of my two cultures always includes and it was such a nice feeling to speak my mother tounge for a while.

Restaurant Colbeh is on 22 Rue Mouffetard in the Latin Quarter.