Marknad, St Martin, Tartar och Kokosglass.

På lördagen sov jag till 13. Förståeligt nog. Därefter begav jag mig till en marknad strax utanför Paris kärna, de 20 arrondissement som jag berättade om. Vi fyndade lite smått och kände oss lite vilsna bland alla inbitna fransoser som prutade hit och dit på franska.

Efteråt åkte vi till Canal Saint Martin, en kanal som går igenom norra delarna av Paris. Kring kanalen var det riktigt livat, vilket var lite lustigt. Precis som att parisarna har en tyst överenskommelse om att mötas där på helgerna för lite ståhej. För på veckodagarna är det rena rama ödemarken där. Musikanter, konstnärer, hundar, barn med bollar och cyklar om vartannat var det.

Här står jag och poserar på en av alla många broar. (Ja väskan är ny(gammal) och ack så orange och fin!) Ni kan glimta pyttelite av folket i bakgrunden, som sitter längs med kanalen och roar sig.

Gissa vad jag åt då? Tartar!!!! Haha hoho jag måste berätta hur det gick till. Har ni sett Mr Bean när han är på fransk restaurang? Ja precis så var det kan jag tala om för er. Efter att ha ätit nudlar hela veckan ville jag unna mig lite kött. Något varmt och gott och med lite tuggmotstånd tänkte jag. Så jag beställer biff. Trodde jag. Klockan är 20.30 och allt jag ätit på hela dagen är frukost så magen verkligen kurrar och har sig. Då kommer servitören in, med det här! Panikslagen viskar jag "merci monsieur" och första tanken är: Dumma franskanalfabet, inte är du smartare än Mr Bean, klart tartar är råbiff! Vad annars på en fransk meny? Andra tanken är att jag ska be honom steka upp den åt mig. Men sedan så tänker jag: varför inte? Det här kan bli riktigt intressant. det måste ju finnas en anledning till varför rätten är så populär och när annars ska jag testa det? Visserligen var jag ruskigt sugen på varm kött. Men det här var verkligen makalöst gott. Köttet var så välkryddat och välmalet och det kändes som att det smälte i munnen. Jag ångrar inte en sekund mitt misstag. Min middag var långt över min förväntan.

Kan även tilläggas att Veronicas Foie Gras (gåslever) var suverän den med. Till skillnad från Tartaren så smälte den bokstavligen i munnen.

Därefter begav vi oss till St Michel som ligger nära Notre Dame och där unnade vi oss glass i stora lass. Kommer inte ihåg vad stället heter men lång kö var det i alla fall! Konceptet är att välja bägare/strut-storlek och sedan kan man få så många smaker man önskar. Så lägger de upp glassen som en vacker ros som på bilden ovan. Gott var det, speciellt kokosen och körsbären!