Fransk choklad

Jag gillar Påsk. För då får man choklad av sin älskade. Fransk choklad dessutom då parisarna är galnare än vad vi är när det kommer till den här afrodisiaken. Här har jag just tagit mitt första bett och försöker dölja att jag har munnen full när pojkvännen ska ta ett kort. Det ser ju vem som helst att det inte gick så bra.

English: I like Eastern. Cause then you get chocolate from the one you love. French chocolate too since the Parisians are crazier than us when it comes to this afrodisiac. Here I had just taken my first bite and am about to hide the fact that my mouth is full of chocolate when the boyriend is about to snap a picture. Anyone can see that my attempts weren't so successful.

Att skicka sms i Paris

Här i Frankrike, nåja storstaden Paris åtminstone, så lämnar man hellre telefonsvar än skickar sms har jag märkt. Till skillnad från Sverige, nåja Göteborg, alltså. I Sverige var det sällan jag behövde lyssna av mina voicemail och var gång någon lämnade ett meddelande där suckade jag bittert. Här är det vardag. I början innan rutinerna hade fallit på plats tyckte jag det var så ansträngande att behöva ringa upp och lyssna på mitt telefonsvar så det blev att jag ibland lade alla meddelanden på hög för att lyssna av dem samtidigt. Mina vänner förklarade då ofta förtvivlat efteråt att det aldrig gick att få tag på mig. Men de hade inte skickat något sms? Hur skulle jag veta att de ville mig något? Nu har det blivit tvärtom och jag själv kan tycka att det är jobbigt att behöva smsa fram och tillbaka när jag enkelt bara kan spela in det jag vill säga på några sekunder. Sådana tillfällen suger det hårt och illa att det kostar skjortan att ringa med kontantkort här. Ett abonnemang nästa?

English: Here in France, oh well the big city Paris at least, one rather leaves a voicemail than sends a textmessage, so I've noticed. Unlike Sweden, well Gothenburg at least, that is. In Sweden I seldom had to call up my voiceinbox and the rare times when someone actually left a voice mail I sighed loudly. In the beginning here, before I the new Parisian routines started to invade my life, I usually waited a while until I really had to listen to the bunch of recent voicemails. My friends then often and desperately said it was hard to reach me. But they hadn't sent me any text messages? How could I know they had been trying to find me? Now I have become the opposite and find it difficult when ever I have to write back and forth with my friends, when I easily can record what I want to say in a couple of seconds. Those moments really suck hard and bad since it costs a fortune to call without a phone subscription...

Coco & Co

Ni vet väl vid det här laget vad söndag innebär i Paris? Brunch ja. Tur nog för oss har vi Paris charmigaste café precis ner för gatan, Coco & Co heter det. Bara det söta namnet i sig gör det värt att besöka. Coco & Co koncenterar sig på ägg och konsten att tillaga det på oändligt många sätt. Har du aldrig ätit en omelett på Coco & Co så har du aldrig ätit omelett. Visserligen har jag ätit godare brunch här i Paris, godare, mer mättande och mer spännande. Men på grund av sin charm, på grund av den supertrevliga ägaren och på grund av den lantliga, vita inredningen med kolsvarta bord så måste jag ändå rekommendera det här. Det här intima lilla caféet ligger bara ett stenkast från de populära och turistiga Café de Flore och Les Deux Magots. Så för en sann parisisk atmosfär med massa kärlek... det är här det gäller. 11 Rue Bernard Palissy i 6arr.

Söta dörren intill där man måndag till fredag kan köpa antikviteter.

Massa goda recensioner...

Stora menyn med äggrätter på väggen.

Man kan sitta både på loftet och vid fönstren.

Örtomelett med potatis, creme fraiche och sallad.

Pannkakor med sirap och frukt.

English: You know by now what Sundays in Paris mean don't you? Brunch, yes. Luckily for us we have the most charming café right down on our street, Coco & Co it's called. Only the cute name itseld makes it worthy to pay a visit. Coco & Co concentrates on egg and the art of cooking in it various ways. Have you never had an omelette at Coco & Co then you have never had an omelette, sort of. Although I had better brunch here in Paris, better, larger and more existing. But because of its charm, because of the provencial white interior and because of the super nice owner I still must recommened this. The intime small café is only two blocks away from the popular and touristic Café de Flore and Les Deux Magots. So for a true Parisian atmosphere with a lot of world, this is the real deal. 11 Rue Bernard Palissy in 6arr.

Easter in Paris

Glad Påsk allihopa från ett molningt Paris! Här firas också påsken och jag har därmed ledigt i hela tre dagar vilket känns helt fantastiskt. Några fler som går på moln över den här lilla ledigheten? Vad anbelangar påsken så är det mycket mer choklad här i Paris, jag har illustrerat det med några foton. Jag har inte varit på någon påskmiddag här, det är trots allt en familjetradition precis som i Sverige. Bortsett från det samt den religiösa biten vilket är katolism, så kan jag urskilja skillnader i butikerna:

Sverige: Kycklingar, fjädrar godis och gult gult! Våra ägg har kläckts och blivit små gula dunbollar och vi fyller oätbara äggformar med massa gele- och chokladgodisar och karameller. De gula dunbollarna till kyckling har ganska stor plats under påsken och vi plockar påskris som vi pryder med färgglada fjädrar.

Frankrike: All fokus här är på choklad. Äggformarna är helt i choklad och i vissa fall fyllda med praliner. Det är mycket fokus på ägg men även kaniner, tuppar, möss, igelkottar och andra mindre djur. Det satsas stort på att baka innovativa figurer i alla möjliga storlekar och med en delikat choklad. Jag har haft svårt att hitta påskägg i fransk choklad som inte kostar skjortan. Det som finns som alternativ är importerat, som exempelvis stora Kinderegg. Vilket inte alls lockar. Istället för påskris så är det mycket blommor som gäller och oftast gula och vita.

Någon som vet om fler skillnader? Vad äter man här?

Jämför äggen med kvinnan i bakgrunden.

Chokladägg i form av päron.

Igelkottar som mumsar på kläckta chokladägg.

Ytterligare ett enormt chokladägg.

Riktiga ägg fyllda med choklad.

En för mig vanligare syn.

Jag gick först till Ladurée för att köpa något gott till pojkvännen men då kön var oändlig (hur kan man köpa påskägg för hundratals kronor?) så sprang jag iväg till Pascal Caffet på samma gata men med betydligt färre gäster.

Jag kom ut med lite lyxchoklad i form av hjärtan med smakerna bergamott, champagne och karamell. Ett hett tips alltså om Ladurée känns för crowded samt ett ställe som på vissa sätt kan kännas lyxigare då det inte är lika mycket folk och turister. Herr Caffet utsågs förra året till bästa chokladbakaren i Frankrike och har vunnit en massa tävlingar runt om i världen för sin choklad, bland annat som världsmästare inom choklad! Pascal Caffet finns i flera länder men i mina kvarter hittar du den på 40 Rue Jacob, 6arr.

English: Happy Easter from a cloudy Paris! The Easter is celebrated also here so my weekend is extended to three days which feels fantastic. Anyone else who is incredibly happy for this small vacation? Concerning the Easter here it is more chocolate here in Paris, I have some pictures to prove that. I haven't been to Eastern lunch/dinner here, after all it is a family tradition here as in Sweden. Apart from that and the religious aspect which is catolism, then I can see some differencies in the boutiques:

Sweden: Chickens, feathers, candy and yellow yellow! Our eggs have hatched and become in to small and yellow fluff balls and we fill egg shaped forms with a lot of candy, sweets and chocolate. The yellow fluff balls also known as chickens have a big role during our Easter and we also collect small branches which we decorate with colourfull feathers.

France: The focus is on chocolate. The egg forms are totally made in chocolate and in some cases filled with praline. A lot of focus on egg but also rabbits, roosters, mice, hedgehogs and other smaller animals. The bakeries and 'Chocolateries' invest a lot in innovative figures in all sizes in delicate chocolate. I had troubles finding an egg in French chocolate that costs too much. The alternative is the imported chocolate such as Kinderegg. Which doesn't tempt me at all. Instead of 'påskris' (small branches decorated with feathers) the Parisians instead have a lot of flowers in yellow and white.

Anyone who knows more differencies? What do one eat here?

Anyway, I went to Ladurée first to buy something for the boyfriend of mine but the queue was never ending so instead I went to Pascal Caffet on the same street but with less people. I came out with some luxurious pralines with the flavours bergamotte, champagne and caramell. A hot spot if Ladurée is too crowded, and a place that really feels luxurious considering the smaller crowd and less tourists. Mr Caffet was nominated as the best chocolate baker in France last year and he has won a lot of competitions around the world for his chocolate, including the Chocolate World Championship! Pascal Caffet has boutiques in several countries but in my neighbourhood you can find it on 40 Rue Jacob, 6arr.

Jardin de Luxembourg

Måste visa er bilderna jag fotade för ett tag sedan i Jardin de Luxembourg. Vädret var fortfarande lite kyligt och parisarna promenerade fortfarande runt i vinterjackor. De är lite mer känsliga för kylan här förstår ni. Ojjar och har sig om temperaturen vågar visa minus. Men det var inte det jag skulle berätta om. Jag skulle visa er deras kärlek till den här vackra slottsparken. Oavsett väder så är de där. Med hunden, med boken, med studierna, med schackkollegorna, med tenniskollegan och boulekollegan, med sina pappersbåtar i fontänten, med nya kärleken och med sina cigaretten i högsta hugg i allt de tar sig an. Luxembourg-trädgården är en fröjd för ögat och en njutning för själen. Jag går dit inte bara för att promenera och tänka, utan även för att njuta av det franska skådespeleriet som är gratis att titta på. Deras rofyllda liv i parken där kultur på riktigt skattas högt och praktiseras till vardags.

English: Have to show you some pictures I took a while ago in Jardin de Luxembourg. The weather was still a bit to cool for the Parisians but nothing can stop them from taking a stroll in their beloved park. They love the gardens of Luxembourg so much that nothing can stop them from going there. With the dog, the book, the studies, the chess mates, the tennis collegue, the paper boats in the fontaine, with the new love and always with that cigarette between the fingers. Jarding de Luxembourg is a beautiful sight and to be there is such a pleasure. I go there not just to take a walk and think, but also to look at the French scenarios that are free to watch. Their tranquil lives in the park where culture is highly appreciated for real and is practiced in the daily life.

Lyxiga vardagslivet

Middagen idag bestod av färdigköpt fisksoppa som var superb. Till det bidde det crab sticks, rädisor, paprika och ost. Sista dropparna av rosévinet till.

Till efterrätt då? Årets första jordgubbar hörrni! Ja jag vet, det är för tidigt och ja jag vet de kommer inte vara söta och goda tänker ni. Men det var dem visst! Både söta och goda och billiga dessutom. En stor ask för 1.49€. Det ni! Till dem supergoda, söta och billiga jordisarna knaprade vi lite mörk choklad. Jag har anammat det lyxiga vardagslivet som fransmännen lever. (Okej bortsett från min dagliga besök på 'bamba')

English: For dinner we had bought a superb fish soup. With that we had crab sticks, radish, paprika and cheese and the last drops from the rosé wine we opened a couple of days ago.

As for dessert? The first strawberries for the year you guys! Yes I know, it's to early and yes I know they will neither sweet nor tasty you think. But they were! Both sweet and tasty and cheap for that manner! A big box for 1.49€. Huh what do you say about that? To the super delicious, sweet and cheap strawberries we had som dark chocolat. I have embrace the luxurious everyday life whom the French always seem to live. (Besides me visiting the Resto-U everyday.)

Dagen jag fick post i elskåpet

Jag har alldeles glömt att berätta slutet på historien som gick under namnet: Jakten på den försvunna skatten a.k.a presenter och post som hamnade på villovägar någonstans mellan Sverige och Frankrike. Ungefär fyra veckor efter att min och pojkvännens föräldrar har skickat paket till oss får vi slutligen två handskrivna lappar. De jag tidigare berättade om. Det är husets Concierge, eller fastighetsskötare sort of, som skrivit dessa. Varje dag i en vecka knackar vi på dennes dörr såväl morgon som kväll för att få de paket han skrivit väntar på oss. Rien. Nada. Inget.

Till slut skriver jag en lapp tillbaka, på franska så klart, och säger att vi kommer 9.45 nästa morgon. Ja men självklart, vad förväntar jag mig. Ingen är där så klart. Ny lapp, samma meddelande, repeterad procedur. Fortfarande inget. Efter en vecka således (nu har det hunnit gå sex veckor sammanlagt) får vi en ny lapp: Ni kan hitta paketet i en vit 'placard'. Vid den här tidpunkten visste jag fortfarande inte vad en placard var. Det hjälpte inte heller att allt var vitt i uppgången... Vi går fram och tillbaka som två idioter, tittar runt hörn, lyfter på saker, knackar oss fram, öppnar förbjudna dörrar, kikar i papperskorg, lyfter på trädgårskvastar. Allt medan våra grannar går förbi och undrar vad de dumma invandrarna håller på med den här gången. Ja inte vet jag. Ville bara ha mina paket! Vi ger upp och beslutar oss för att vara smarta och gå de sju våningarna upp i alla fall för att slå upp ordet 'Placard' i Prismas Franska Ordbok. När vi ska uppför trapporna ser jag i ögonvrån ett vitt elskåp. Kan det vara? Nej, vem lägger något i ett elskåp? Vågar vi göra bort oss ännu mer? Ja vi har inte direkt något mer att förlora. Voíla, resultatet ser ni nedan.

Äntligen fick jag mammas och pappas efterlängtade födelsedagspresent. Nyfikna?

English: I have totally forgot to tell you the ending of the story about the lost treasures, also known as presents and packages that got lost somewhere on the way from Sweden to France. About four weeks after our parents had sent everything to us we finally received two handwritten notes from our Concierge (housekeeper), the ones I told you about before. Everyday for a week we knock in his/her door morning as well as evening to take our packages. Rien. Nada. Nothing.

Finally I write a note back, in French of course, and tell the Concierge that we will come next morning at 9.45. But of course what did I expect. No one is there of course. New note, same message, repeated procedure. Still nothing. Thus, after a week (now it has been six weeks all together) we receive a new note: You can find your packages in a white 'placard'. At this moment I still didn't know what a 'placard' was. It wasn't helping that the whole lobby was in white... We walk back and forth as two idiots, look around the corners, lift up things, knock on things, open prohibited doors, take a glance in dustbins, maybe under the broom? Our neighbours pass by and look at us and wonders what the stupid foreigners are up to this time. Well how should I know, I only wanted my birthday presents! So we give up and decide to be smart and climb the stairs seven floors up to search the dictionnary for the word 'placard'. On our way I notice this white electrical cabinet. Can it be? No, who puts something in an electrical cabinet? Can we risk embarass ourselves even more? Well, it's not as if we have anything to loose anymore. And voíla, you can see the result above.

Le Printemps du Cinema

Mellan 21-23 mars är det Le Printemps du Cinéma. Vilket innebär att alla oavsett ålder, oavsett film samt oavsett tid på dygnet får gå på bio för 3.5€. Är inte det finemang? Jag hade skrivit ner det här datumet i min kalender redan för en månad sedan men så bidde det så mycket i helgen att jag glömde checka av kalender och där med missade första dagen. Men igår gick vi och idag gick vi igen och ikväll ska vi gå också! Så sammanlagt kommer det bli tre biofilmer under två dagar vilket jag tycker är bra jobbat med tanke på att vi jobbar och går i skola samtidigt båda två. Vem har sagt att det är lätt att gå på bio?

Hur som helst så är det här med bio så himlans roligt här. Har berättat för er om systemet tidigare, ni vet först till kvarn för att köpa biljett sedan först till kvarn för att skynda och välja plats (kolla tidigare inlägg). Då det tidigare hänt att vi fått skippa en biokväll för att vi var för sena till kön så var vi nu lite nojjiga och var där prick en halvtimme innan. Först till biljettluckan alltså (se längst till vänster i bild) och jag frågar om det finns biljetter kvar till Shutter Island och hon svarar 'Il y a beaucoup'. Parfait - då tar vi två tack! Vi märker att portarna är stängda så vad ska vi göra? Jo ställ er under skylten för filmen (Bild nummer 1). Eeeh... Inte en kotte står där, kan jag verkligen ha hajjat rätt? Bara stå under en skylt rätt upp och ner mitt på trottoaren där alla passerar? Jamenokejrå.

Efter fem minuter hade det bildats en femton meter lång kö bakom oss. Segerglädjen var stor över att vi var först må ni tro! Tji fick alla tyckte vi. Men inte en kotte brydde sig...

Vi stod under skylten för Shutter Island. Eller 'Shytör Ylå' som det kallas på franska.

Början av den i mina ögon lååånga kön. Ser ni Max i början?

Under bioduken stod det 'Defense de fumer' (Rökning förbjuden). Jag antar att det behöver tydliggöras i det här landet.

English: Between 21-23th of March it's the Le Printemps du Cinéma. Which means that everyone no matter age, no matter movie or time on the day can watch a movie on the cinema for 3.5€. Ain't that great? So yesterday we went and saw and movie, today lunch we saw a second one and tonight we might see one again. So all on all three movies on two days which is well done for us since we work and go to school at the same time. Who said it was easy to go to the cinemas?

However, this cinema thing is so fun here. I told you before the system of how you have to be first in line to get the good seats and so on since that is not decided in before. It's like a hunt. First come, first served you know. We missed out on a movie night before because we were to late. So since then we have got a bit worried and this time we were there an half an hour before, sharp. I go to the counter to ask if there are any tickets left to Shutter Island and she answers: Il ya beaucoup. - Parfait! Then I want two please. I noticed that the gates are closed so what to do? Well you have to stand in a line under the sign for the movie you want to see. (Picture number XX). Eeeeh... it's no one there, did I understand her correctly? Shall we just stand there in the middle of the pavement were people pass and wait? Ohwellokaythen.

After five minutes this long line on fifteen metres has been growing behind us. The victory was ours! We were the first and very happy and proud of this. Although not a single soul seemed to care...

22 mars kändes som en svensk sommar...

Att vårdagjämningen infaller runt 21 mars är lätt att förstå. Sedan det persiska nyåret för två dagar sedan (och bortsett från ösregnet under lördagnatt) så har det varit skinande sol. Efter skolan gick vi sedvanligt till 'bamba' för att käka lunch för att därefter göra parisarna sällskap i solen i den vackra Jardin du Luxembourg.

Jag har låtit lockarna få göra sitt och leva fritt för några dagar. Det var ett tag sedan nu.

Vi jobbade lite på brännan i en timme eller så och gjorde våra läxor. Det var värme á la svensk sommar. Jag somnade.

Obligatoriska läsningen i parken.

Efter solningen och pluggandet gick vi till ett café mitt emot Saint Sulpice (ni vet kyrkan där roslinjen påstods vara i boken Da Vinci-koden). Det bidde varsina kaffe i söta blommiga små koppar.

Ser ni Max i myllret?

Efter det obligatoriska kaffebesöket åkte jag som vanligt till jobbet.

För att invänta min tjej tillsammans med de flådiga damerna och herrarna...

...och ut kom världens coolaste femåring i nya blinkande skor och gul ballerinakjol med ett stort leende och gav mig en puss på kinden. Det var bara det som fattades, sedan blev min dag perfekt.

English: Since the Persian new years eve the sun has been shining constantly (besides Saturday night when it was pouring rain). After school today we went to 'bamba' to eat lunch as usual and afterwards we joined the Parisians in the sunny Jardin de Luxembourg. We study and tanned and it was so hot that I also fell asleep for a while. After an hour or two we felt we had enough and went to grab the usual coffée at a café opposite to Saint Sulpice (the church that got famous through the book The Da Vinci Code). So the time passed by and it was time for me to work. I arrived at E's school and waited together with the fancy mums and dads until all the sudden a cool five years old chic came out with new twinkling shoes and a yellow ballerina skirt and kissed me on the cheek. That made my day even more perfect.

Fördomar som besannas

Det är intressant att se de kulturella skillnaderna mellan fransmännen och svenskarna. Det är mycket mer som skiljer än vi tror, medan det samtidigt är en del som är mycket mer lika än vi tror också. Jag tänkte att det kunde vara intressant att berätta lite om det här på bloggen. Delvis för mitt eget minne men även för er att få höra. Självklart kommer det vara generella slutsatser som dras. Men vi börjar med en positiv och en negativ aspekt, utifrån mitt perspektiv.

-Positivt

Pardon! Excusez-moi! Var du än går, råkar du stöta ihop med någon fransman så är de direkt där för att be om ursäkt för obekvämligheten som uppstått. Det spelar ingen roll om det är ditt fel. Det spelar ingen roll om du är turist. Det spelar ingen roll om du är en ung rebellisk tonåring. Har du stött ihop med en fransman så ber de dig om ursäkt. Inte alltid bara en liten 'Pardon' heller. Är det en gentleman du råkat in i är det en enda lång rabblande mening om hur du borde förlåta denne herre. Jag gillar den här artigheten väldigt mycket och önskar det fanns mer av den varan i Sverige.

-Negativt

Patriotismen. Alla har den. Varenda fransman. Jag har talat med så många fransmän om det här, såväl inhemska som de med utländsk bakgrund. Alla står sig lika frågandes till ämnet. Vad är det jag inte förstår med att alla som besöker Frankrike måste tala franska? Spelar ingen roll om du är turist eller nyligen flyttat dit, är du inom landets gränser så ska du tala franska. De fransmän som haft utländsk bakgrund har inte ens kunnat tala sina modersmål, det behövs ju inte eftersom de bor i Frankrike nu förstår ni. Så talar jag om det här med allmänbildning, det intressanta med språk, att nyanser i kultur märks tydligare med kunskap inom olika språk och så vidare. Det fortsätter titta på mig som om jag vore totalt korkad, varenda gång.

English: It is interesting to see the cultural differencies between French and Swedish people. It is more than differs than we might think, but also more that is the same. I thought it could be interesting to tell about some of this here on the blog. Partly as a reminder for myself later but also for you to know. Of course though, everything I tell will be generally. But let's start with one positive and one negative aspect, as I see it.

-Positive

Pardon! Excusez-moi! Anywhere you go, if you by accident bump into a French they quickly turn around to beg you pardon for the unconvenient situation. It doesn't matter if it's your fault. It doesn't matter if you are a student. It doesn't matter if you are rebellious teenager. If you bumped in to a French then they will ask you for forgiveness. Not only with a simple 'pardon' always either. Is it a gentleman he will stand there and say this long long line about how you should forgive him. I like this politeness very much and wish we had more of it in Sweden.

-Negative

The patriotism. Everyone has it. Every single French. I've spoken to a lot of French people about this, native as well as with different backgrounds. They are all very confused when I bring up the subject. What is it that I don't understand about people having to speak French when they are in France? It doesn't matter if you are a tourist or recently just moved there. If you are within the French borders then you should speak French. The French people I've spoken to who had a foreign background couldn't even speak their mother tongue, it's not needed since they live in France now you see. So I speak about common knowledge, how interesting it is to know many languages, that cultural differencies easier can be noticed when you have some knowledge in a certain language and so on. They keep staring at me as a was a total idiot, every time.

Sunday Brunch at LPQ

Veckans söndagsbrunch intogs på Le Pain Quotiden som jag tidigare varit på och berättat om. Men idag var första gången jag testade brunchen, ett måste på söndagar här i Frankrike. Det var en mäktig brunch som bjöds på:

*En stor tallrik ost och sallad med rökt lax/charkuterier.

*En pain chocolat/croissant/brioche (enorma).

*Biodynamisk löskokt ägg.

*En skål med biodynamisk yoghurt och müsli.

*Valfri varm dricka (vi beställde in te, choklad, latte och cappuccino).

*Valfri fruktjuice (vi beställde in cassis, päron, körsbär och äpple).

*En korg full med färskt bröd samt smör.

*Marmelader, syltar och olika sorter av nötkräm och chokladpålägg, bland annat en med vit choklad!

Så ni förstår att vi blev mätta. Gott var det också. Le Pain Quotidien rekommenderas för den goda och biodynamiska maten som serveras i en mysig och rustik miljö. Just den vi var på, på 25 Rue de Varenne i 7e arret, verkade vara en gammal fabrikslokal. Lite rough och mysig på en och samma gång.

English: The weekly Sunday brunch was spent at Le Pain Quotidien which I have been to and told you guys about previously. But today was the first time I tried the brunch, which is a very French Sunday tradition. The brunch was enormous:

*A big plate with an assortiment of chesse and salad with charcuterie/smoked salmon.

*One piece of Pain Chocolat/Croissant/Brioche (enormous pieces).

*Biodynamic boiled egg.

*A bowl of bio dynamic müsli and yoghurt.

*An optional glass of juice (we had blackcurrant, pear, cherry and apple).

*An optional hot drink (we had tea, cappuccino, chocolate and latte).

*A bascet full of freshly baked bread and butter.

*Marmelades, jams and different kinds of nut cream and chocolate to your bread, including a white chocolate cream!

So you can imagine how full we got. It was delicious. Le Pain Quotidien is recommened for the tasty and bio dynamic food that is served in a cozy and rustic environment. The one we attended, at 25 Rue de Varenne in the 7th, was situated in an old fabric. Rough and cozy at the same time.