SENASTE NYTT

Det är lite sorgligt men mest väldigt spännande att nu äntligen få dela med mig. Jag kommer från och med nu sluta skriva på den här adressen för att istället börja som Premiumbloggare för den coola VeckoRevyn och deras bloggportal som lanserades i fredags.

När jag påbörjade min blogg om Paris var min avsikt att enbart ha en resedagbok för familj, släkt och vänner. Med månaderna som gått har jag upptäckt att läsarantalet bara ökat linjärt och numera jag otroligt nog läsare från hela världen; Sverige, Danmark, Norge, Finland, Tyskland, Grekland, Israel, Arabemiraterna, Vietnam, Canada, Frankrike, Thailand, USA, Kina, Schweiz, Italien, Holland, Spanien, Australien, Tjeckien, Kroatien, Polen, Estland och fler.

Det fanns tydligen ett intresse av en sådan här blogg så det var bara för mig att acceptera och glädjas och fortsätta skriva på ännu bättre, och på engelska. Att få börja skriva för VeckoRevyn är en ära och ska bli väldans roligt. Bytet innebär att jag kommer satsa ännu mer för att göra en roligare blogg för er. Jag kommer behöva eran hjälp: Berätta ännu mer om era tankar kring bloggen och vad ni vill se mer av så det blir en dynamisk blogg. Så vill jag även att ni gör ytterligare en sak och det är att i utbyte mot att jag underhåller er om mitt Parisliv så gör ni en herrans massa god reklam om världens bästa blogg om Paris! Deal?

Så vad är Premiumbloggare? Jag citerar VeckoRevyn:

Nu öppnar vi möjligheten för alla att blogga på Veckorevyn. Vi har tre olika kategorier av bloggare. VIP, premiumbloggare och användarbloggare. VIP-bloggare är de som har ett avtal med Veckorevyn. Premiumbloggare blir du när din trafik stiger över 2500 unika besökare per vecka.

Gå med du också och börja skriva av dig!

Min nya adress är härmed: http://blogg.veckorevyn.com/ferferi/ Så markera det som en av favoriterna från och med nu!

Nu säger jag adjö här, kanske för ett tag kanske för alltid. Ses på den nya hemsidan.

English: It's a bit sad but mostly very exciting to finally share this with you. I will from now on stop righting at this adress to instead start as a Premium blogger at the cool Swedish VeckoRevyn and their new blog site that was introduced this past Friday.

When I started to blog about Paris my purpose was to only have a travels diary for my family and friends. But as the months went by I noticed that the amount of readers was increasing linearly and now, unbelievably enough, I have readers from all over the world; Sweden, Denmark, Norway, Finland, Germany, Greece, Israel, Arab Emirates, Vietnam, Canada, France, Thailand, USA, China, Switzerland, Italy, Holland, Spain, Australia, Czech Repuclic, Croatia, Poland, Estonia and more.

Apparently there was a need for such a blog so for me, I just needed to accept that and be happy about that and continue writing even better, and in English. To start writing for VeckoRevyn is an honour and it's gonna be a lot of fun. The change means I will invest even more to make the blog even more fun for you. I will need your help: Tell me more about your thoughts about the blog and what you want to see more of so we can make it to a dynamical blog. Also I want you to do one more thing and that is; in exchange of me entertaining you with my Parisian life you do a lot of nice advertising for the best Paris blog in the world. Deal?

So what is a Premiumbloggare? I quote VeckoRevyn:

Now we make it possible for everyone to start blogging at VeckoRevyn. We have three different categories of bloggers. VIP, Premium bloggers and user bloggare. VIP-blogger are the ones who has a contract with Veckorevyn. Premiumblogger is something you become when your traffic exceeds 2500 unique visitors each week.

Join in and start writing you too!

My new adress is from now on: http://blogg.veckorevyn.com/ferferi/ So mark it as a favourite from now!

Now I say adieu here, maybe for a while, maybe forever. See you on the new website.

Monday it is

Eeh. Nu får ni inte bli arga men det kommer dröja till måndag innan jag kan berätta mer om det som händer. Helt enkelt för att dagarna är för korta. Men satan i gatan, nu känner jag att det här blivit väldigt hajpat. Glöm allt jag sagt.

English: Eeh. Don't get mad now but it will take until Monday before I will be able to tell you more about what is going on. Just because the days are too short. But damn scam, now I feel that this has became very hyped. Forget everything I've said.

Soon!

Oï oï oï oï oï! Det händer grejer. Det ska bli kul att dela det med er snart. Nyfikna? Håll ut lite till!

English: Oï oï oï oï oï! Things are happening. It's going to be fun to share it with you soon. Curious? Hang in there just for a short while!

Café Saint Germain

Gårkvällen spenderas på en uteservering i sällskap med Nici, som är en god vän till mig här i Paris. I sällskapet fanns även några blossande giftpinnar, en ros, en BlackBerry och en iPhone, ett par solglasögon som med kvällen blev onödiga, samt ett glas isande god Martini och ett glas söt Sancerre. Var det någon som sa tisdag? Jag hörde inte det.

English: Last evening was spent on a terrasse together with Nici, who is a good friend of mine here in Paris. We were accompandied by some poison sticks, a rose, a BlackBerry and an iPhone, a pair of sunglasses that lost its purpose as the evening went by, and one glass of icy Martini and one with sweet Sancerre. Did someone say tuesday? I didn't hear that.

Café Saint Germain: Rue de Buci.

Fransk film

Just nu ser jag på fransk film. Känner igen den manliga huvudrollsinnehavaren men kan inte sätta fingret på'n. Någon?

English: Right now I am watching a French movie. I recognise the male actor but I just can not figure out his name. Anyone?

Good news?

Ååååh. Jösses Amalia. Jag har en rolig sak som jag så så gärna vill dela med er. Men än är inte allting klart så... stay tuned. Ni kommer vara först som får veta.

English: Ooooh. Lord and Golly. I have a fun thing that I so so badly want to share with you guys. But not everything is clear yet... so stay tuned. You will be the first ones to know.

Update: I just realised I look angry on the picture. Not a good choice of picture maybe, I simply took the latest one.

Persiskt Nyår på La Palette

I lördags var det persiskt nyår. Vilket jag tyvärr, tyvärr inte firade. Hade varken ingredienser, en ett riktigt kök, en ugn, plats för Hafsin (ett bord som dukas upp med sju symboliska saker som börjar på bokstaven S) eller tid att förbereda allting. Så det var en mycket ledsam dag för mig att inte får vara med min familj som vanligt och fira. Persiskt nyår är en högtid som firas med familj i lugn och ro. Där vi sitter kring ett uppdukat bord och äter och läser från Hafez (en persisk poet, 1320-1390 e.Kr) och pratar om det föregående året samt det år som väntar oss. En väldigt mysig dag. Istället dränkte jag mina sorger med ett glas rosévin på La Palette i Saint Germain och vid på klockslaget (18.31) skålade jag med Max och firade in det nya året. Vi räknar exakt nämligen. Så ibland har det inneburit att vi fått stiga upp klockan fyra på morgonen för att samlas runt bordet. Eller att vi får lov att få ledigt från skolan för att vid lunch fira in det nya året.

Så Gott Nytt År 1389 på er alla mina kära trogna läsare!

(La Palette är ett übermysigt café/lounge/bar som är väldigt populär bland lokalborna i Saint Germain. Kom i tid för du kommer garanterat få köa för ett bord. 43 Rue de Seine i arr 6.)

Snyggaste pojkvännen i världen. Ville bara säga det.

English: Last Saturday was the Persian New Year Eve. Which I ufortunately this year not celebrated. I had neither the ingredients, a real kitchen, an oven, a place for the Hafsin (a table decorated with seven symbolic things that start with the letter S) nor the time to prepare everything. So it was a sad day for me. You see, the Persian New Year is celebrated with the family and it is a very peaceful and harmonic time. We sit around an all set table to eat and read Hafez (a persian poet, 1320-1390 A.D) We talk about the past year and our expectations for the upcoming year. A very cozy, calm day. Instead I buried my sorrows with a glass of rosé wine at La Palette in Saint Germain and on the clock (18.31) I made a toast with Max to welcome the new year. We count exact you see. So sometimes this has meant we had to go up four in the morning to sit around the table. Sometimes we had to ask for a day off from school to celebrate together at lucnh.

So Happy New Year 1389 my dear readers!

(La Palette is an über cozy café/lounge/bar which is very popular amongst the locals in Saint Germain. Come in time to get a table cause you will have to stand in line, that's for sure. 43 Rue de Seine in 6th arr.)

Kolla vad fina baksidorna på biljetterna är! Dem kan man spara och samla på.

English: Look at the back of the cinema tickets. Something to collect if you want.

Pierre Hermé

Idag när vi gick runt hörnet från vår byggnad möttes vi av en lååång kö som ringlade sig runt i kvarteret. Hmm... kan det vara kön till...??? Jo men visst fasiken var det kön till Pierre Hermé. Macaroonens mästare. Herrn som har fyra generationer av bagare i ryggen och som gjort stor succé både i Paris såväl som i Tokyo och fått pris för sina verk av ingen mindre än dåvarande presidenten Jacques Chirac. Hans första parisiska bageri ligger precis runt hörnet från mig, aint that divine? Hans butik tävlar med Ladurée men till skillnad från den så är hans bageri mer minimalistisk och diskret.

Ja då gick jag där blåst som bara en utlänning kan vara och undrade varför alla parisare bara så där plötsligt blivit sugna på Macaroons på en och samma gång. Låt gå för att de älskar bakelser mer än någon annanstans i världen men... Ja så kom jag hem. Satte mig vid datorn. Klickade in på en av mina favoritbloggar om Paris. Där står det: Jour du Macaroon. (Macaroonens dag). Pierre Hermé delar ut sina världsberömda små bakelser gratis till folket. Tack. Och vad i helvete. Varför är det ingen som talar om det här för mig?????

English: Today when I turned around the corner of our building I bumped in to this loooong line. Hmm.... can it be a queue to...??? But hell of course it's the line to Pierre Hermé, the master of Macaroons. The mister who comes from four generations of bakers and who had great success in both Paris as well as Tokyo and received an award for his pieces of art from no one less than the president at that time; Jacques Chirac. His first bakery in Paris is just around the corner from where I live, aint that divine? His bakery competes with Ladurée but is more minimalistic and discrete.

However there I was, dumb as only a foreigner can be and wondered why all the Parisians all the sudden like that got an urge for Macaroons at the same time. Alright, they love pastries more than anyone else in the world but... Yeah, so I got home. Sat down with my computer. Navigated into one of my favourite blogs about Paris. There it says: Jour du Macaroon (The day of the Macaroon). Pierre Hermé gives away his Macaroons for free to the people. Thanks. And what the f*ck. Why isn't anyone telling me these important things????

Working

Jag just nu. Bloggandes för fullt. Inte trodde jag det här för ett halvår sedan...

English: Me right now. Blogging my ass off. Nothing I could have imagined a half year ago.

Chloé

En av favoritkapporna. Hur fina snitt som helst, underbar laxrosa färg och perfekt till resten av min garderob tyckte jag.

I torsdags sprang jag iväg till Chloé -utförsäljningen som jag hade biljett till tack vare snälla Carina, tack! Besöket klämdes in mellan skola och jobb så ungefär 40 minuter var jag där vilket kändes alldeles för lite och jag fick verkligen slita mig för att skynda mig flåsandes till jobbet. (Klart det ska vara 20 grader och klart jag ska ha alldeles för mycket kläder på mig.) Hur som helst, där fanns pastelliga och skira konstverk i massor. Jag som älskar Chloé fick gå där och klämma och känna och tala med både samvetet och plånboken både en och två gånger för att sedan komma fram till att nej. Trots 20% känns det fortfarande lite saftigt för mig i det här läget. Då lägger jag hellre dem pengarna på att åka till Bordeaux med vinprovning på Påsk.

English: On Thursday I hurried to the Chloé outlet that I had a ticket to thanks to sweet Carina, thanks! I went there between school and work and only had 40 minutes to look and feel on all the beauty. 40 minutes were way to little and I had to force myself to walk out from there and run to work. (Of course that it then is so hot outside and I have too much clothes on when I am in a hurry and have to run) However, there were beautiful pastel pieces of art in loads, which is one of the things I love with Chloé. So I had a good talk or two with both my conscience and my wallet until I decided that no. Although the 20%, it still felt to much for me at this moment. Then I rather spent those money to go to Bordeaux and wine tasting on the Easter holidays.

Turkos

Så här fint hade jag det alltså igår. Med en maskros mellan fingrarna, grönt gräs under mina Dr Martens, turkos färg på mina naglar och fågelkvitter i öronen. Åh, den där färgen på naglarna är väl bara för perfekt? Jag har letat som en galning och hittade till slut den på Claires (en kedja liknande Azessorize) av alla ställen? Chanel kom med en liknande vårkulör i vintras och vips så var det limiterade nagellacket slut och inte fanns det att hitta av något annat märke heller...

English: It was as beautiful as this yesterday. With a dandelion between my fingers, green grass under my Dr Martens, turqoise colour on my nails and bird song in my ears. Ah, this colour on my nails is just too perfect? I have been searching like crazy and found it finally at Claires of places. Chanel gave out a similar colour this winter and before you knew it the limited collection was sold out and it was impossible to find the same from a different brand...

20 grader

Ville-bara-kika-in-och-säga-hej-och-idag-var-det-t-shirtväder-för-det-var-20-grader-ute-och-jag-plockade-en-maskros-och-det-var-så-himlans-skönt-men-det-är-så-synd-för-imorgon-har-jag-ett-test-så-kan-inte-uppdatera-bloggen-men-har-lite-på-lager-tills-vi-ses-igen-så-stay-tuned-och-önska-mig-lycka-till!

English: Just-wanted-to-drop-by-and-say-hi-and-today-it-was-t-shirt-weather-cause-it-was-20-degrees-outside-and-I-found-a-dandelion-and-everything-was-so-good-but-it-is-to-bad-I-have-a-test-tomorrow-so-I-can-not-update-the-blog-but-I-have-some-stored-for-you-until-later-so-stay-tuned-and-wish-me-luck!

En hyllning till våren

Paris står snart i blom. För när kvicksilvret stiger till 17 då bannemej! Då vågar jag nog säga det högt igen: Nu är det vår vår vår!!! Det känns på doften, det doftar sött. Det känns på luften, för det hårda vindarna har dragit sig tillbaka och nu brisar det. Det känns på solstrålarna för solen har återigen tagit tillbaka tronen som drottningen på den blåa himlen. Det känns på parisarna för nu har pälsarna slängts in i garderoben och Chanel-kavajerna dragits fram. Det känns i kroppen, för nu pirrar det i magen av välbehag och glädjerus igen! Som jag väntat!

Hejdå snö och slask. Ni är inte saknade.

English: Paris is soon blooming. Because when the mercury rise till 17, then it's true! Then I dear to say it loud again: The spring is here here here!!! I can feel it on the scent, cause it smells sweet. I can feel it in the air, since the harsh wind has with drawn to welcome the tranquil breeze. I can feel it through the warming sunbeams cause the sun has again taken back her thrown as the queen of the blue skies. I can feel it on the chic Parisians since the furs are for now hidden in the wardrobe and instead the Chanel jacket is out. I can feel it in my body with all the butterflies inside and the happiness that make me constanstly smile. Oh golly, have I been waiting for this!

På klackar utan klack

Under förra modeveckan stötte jag på de här spelande figurerna några gånger. I sina dyra designerplagg stod de utanför modevisningarna och spelade flöjt och tamburin. De dansade i skor från Nina Ricci och Louis Vuitton och drog åt sig en massa uppmärksamhet för det bisarra skådespeleriet. Jag tyckte dem var underhållande och det verkade många fler tycka då de hade samlat på sig en massa massa mynt. Undrar bara om de, från kläderna att utgå, behövde det.

Här utanför Tulerierna.

Den blonda tjejen med de kolsvarta ögonbrynen bar ett par klackar från Louis Vuitton.

Herrn i sin tur hade slängt på sig ett par klackar utan klackar från Nina Ricci.

English: During Fashion Week I ran into this playing couple outside some of the shows. They played the flute and the tambourin and danced in designer shoes from Nina Ricci and Louis Vuitton. People, and me included, liked the bizarre show and they managed to collect a lot of money, the question is if they really needed it?

Au Bonheur des Dames

Okej så vi hamnade på den där efterfesten jag berättade om. Men dessförinnan hann vi med lite annat smått och gott också. En helafton med mycket händelser. Jag tar det i turordning.

Förra veckan, om ni minns, hade vi planerat att gå på Au Bonheur des Dames (BDD) men det blev inte riktigt av så vi slog till den här torsdagen istället. Au Bonheur des Dames ligger på 40 Rue de Colisée och på torsdagar är det ladies night fram till 23-tiden. Det innebär att du bjuds på god mat, öppen bar, shower som hålls av manliga dansare, sminköser som står till förfogande, små presenter med mera. Allt det här utan att betala en cent, vilket vi tyckte passade fint. Det enda 'kravet' är att du är uppklädd till tänderna och i princip så är klackarna ett måste för att få stiga in. Så vi plattade våra värmeskadadeoch slitna hår, kletade på läppstift, drog på oss de högsta klackarna vi hittade, slängde på oss pälsen och drog iväg för att slinka förbi den låååånga kön med ivriga tjejer och sätta oss vid första bästa bord. Vid 23-tiden någon gång så släpps då 'alla andra' in, det vill säga männen. Vid den tiden tyckte vi att det räckte och tackade för oss för att ta oss vidare ut i natten.

Maten bestod av supergod, örtkryddad kyckling med ugnsbakade potäter och sallad. Till efterrätt bidde det chokladmousse och fruktsallad. Till det drack vi rosévin och drinkar i mängder. Med 'vi' menas jag, Solli, Nici och Veronica från Tyskland. Jag får kanske presentera sistnämnda någon gång också.

Några modiga tjejer lät sig bli uppdragna under showerna. Jag och mitt sällskap bestämde oss för att hålla oss utom räckhåll för dansarna när showen väl startade.

English: Okay, so we ended up at this after party. But before that we had managed to do other things do, the night was rather long you see with a lot happening. I start from the beginning.

Last week we had planned to go to Au Bonheur des Dames but since it never happened we decided to go there this time. Au Bonheur des Dames is on 40 Rue de Colisée and on thursdays they have this ladies nights until 23 o'clock. This means girls only. So it's dinner, an open bar, shows by male dancers, make-up artists if you need one, small presents and so on. Allt this without paying a single cent. It sounded great for us. Their only demand basically is that you look fabulous and high heels are a must! So, we straightened our already damaged hairs, put on some lipstick, took our highest heels, grabbed our furs and when we arrived we passed the looooong line of existed girls and finally sat down at the best table we could find. At 23-ish the 'rest of the people' got in, the men that is. At that moment we felt we had enough and said thanks and goodbye to continue what was going to be a long night.

Annorlunda efterfest...

Mamma, pappa och alla andra släktingar till mig och Max; blunda och läs inte.

Jag kom just hem från en efterfest med Madonnas pojkvän Jesus Luz i Alicia Keys hem här i Paris... Alicia Keys fästman bjöd över oss dit tillsammans med diverse producenter, musiker, djs och annat smått och gott. Lite smått annorlunda men trivsam upplevelse att sitta och chilla med dem och dricka champagne till frukost. Kanske kan berätta mer imorgon om ni vill? Nu går solen upp snart och jag ska vara i skolan om tre timmar...

English: I just arrived from an after party with Madonnas boyfriend Jesus Luz in Alicia Keys paris apartment. Her fiancé invided us over together with som producers, musicians, djs and so on. A bit different experience but peaceful and chill to sit there and drink champagne with them in the morning. Maybe I tell more about it tomorrow if you want. The sun is rising and I have to be at school in three hours...

ELLE

Jag jobbar för världens bästa familj här i Paris, vet inte om jag sagt det tidigare. E:s pappa jobbar för ELLE Paris och för varje gång tidningen kommit så har han skänkt mig ett exemplar, generös som han är! Han vet om mitt intresse för mode, så i honom verkar jag ha fått en personlig prenumerantbud utan att ha själv göra en ansträngning. Fantastiskt...

English: I don't know if I told you guys before but I work for the best family here in Paris. E:s dad works for ELLE Paris and for each time the magazine is out he gives one too me, so generous of him. He knows that I am interested in fashion and it seems that I got a personal prenumeration delivery without doing an effort myself. Fantastic...

Winx

Messieur et mesdames, låt mig presentera Winx! Det är en fem-sex sköna ungmöar som förtrollat E och numera även mig. Måste erkänna att jag i början var lite skeptisk till de smala midjorna, stora brösten och de magkorta tröjorna (nej, jag har själv aldrig varit barn och lekt med Barbie). Men varje gång E börjar berätta om de magiska väninnorna och hur de förvandlar sig till féen eller vad det nu är (kom ihåg att historien varvas på franska ibland) för att utföra goda gärningar så lyssnar jag spänt och vill veta mer... Deras pappor är rätt heta förresten.

English: Messieur et mesdames, let me introduce Winx! It's five-six young ladies that I have fallen for thanks to E. Have to admit that I was a bit sceptic to the thin waists, big boobes and short shirts (no, I've never been a kid and played with Barbie). But each time E starts to tell me about the magical friends and how they transformed themselves to fairies or what it is (remember that the story is in French mostly) to help people I listen carefully and am eager to hear more... their fathers are hot by the way.

L'Officiel goes McQueen

Tidningen L'Officiel gav den här månaden ut en extrautgåva dedikerat helt och hållet till den numera framlidne designern, och i mina ögon även konstnären, Alexander McQueen. Utgåvan speglar hans karriär och hans verk genom åren och vad på så vis han betytt för modevärlden. Jag har ännu inte sett kunnat bläddra igenom den. Ska göra det i lugn och ro i helgen på en uteservering eller så. Det finns bara en hake...

...allt är på franska.

English: The French magazine L'Officiel have an extra issue this month that is all about the designer, and in my opinion artist, Alexander McQueen. The issue is all about his career and his work during the years and what he by that has meant for the fashion industry. I have not yet had the time to read it. Going to do that during the weekend on a café or something. But there is one problem...

...everything is in French.