Under letandet och sökandet kändes ett boende långt bort. En av alla ställen jag besökte var den här. Inneboende hos en gammal gammal dam i det lyxiga kvarteren i Paris. "Tyvärr" sökte hon bara folk som kunde tala franska. Därmed vad jag en ointressant kandidat. Sedan att skolan skickat mig från ena sidan staden till den andra bara för att få ett nej efter 2 minuter är en annan historia... Damen i fråga såg jag aldrig. Hennes dotter var där och tog emot mig. Hemmet var som ett museum. Aprikosa tyger på väggarna, blått plysch(?)-golv, knarrande dörrar och golv och kakel som ramlar av väggarna.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar