Persiskt Nyår på La Palette

I lördags var det persiskt nyår. Vilket jag tyvärr, tyvärr inte firade. Hade varken ingredienser, en ett riktigt kök, en ugn, plats för Hafsin (ett bord som dukas upp med sju symboliska saker som börjar på bokstaven S) eller tid att förbereda allting. Så det var en mycket ledsam dag för mig att inte får vara med min familj som vanligt och fira. Persiskt nyår är en högtid som firas med familj i lugn och ro. Där vi sitter kring ett uppdukat bord och äter och läser från Hafez (en persisk poet, 1320-1390 e.Kr) och pratar om det föregående året samt det år som väntar oss. En väldigt mysig dag. Istället dränkte jag mina sorger med ett glas rosévin på La Palette i Saint Germain och vid på klockslaget (18.31) skålade jag med Max och firade in det nya året. Vi räknar exakt nämligen. Så ibland har det inneburit att vi fått stiga upp klockan fyra på morgonen för att samlas runt bordet. Eller att vi får lov att få ledigt från skolan för att vid lunch fira in det nya året.

Så Gott Nytt År 1389 på er alla mina kära trogna läsare!

(La Palette är ett übermysigt café/lounge/bar som är väldigt populär bland lokalborna i Saint Germain. Kom i tid för du kommer garanterat få köa för ett bord. 43 Rue de Seine i arr 6.)

Snyggaste pojkvännen i världen. Ville bara säga det.

English: Last Saturday was the Persian New Year Eve. Which I ufortunately this year not celebrated. I had neither the ingredients, a real kitchen, an oven, a place for the Hafsin (a table decorated with seven symbolic things that start with the letter S) nor the time to prepare everything. So it was a sad day for me. You see, the Persian New Year is celebrated with the family and it is a very peaceful and harmonic time. We sit around an all set table to eat and read Hafez (a persian poet, 1320-1390 A.D) We talk about the past year and our expectations for the upcoming year. A very cozy, calm day. Instead I buried my sorrows with a glass of rosé wine at La Palette in Saint Germain and on the clock (18.31) I made a toast with Max to welcome the new year. We count exact you see. So sometimes this has meant we had to go up four in the morning to sit around the table. Sometimes we had to ask for a day off from school to celebrate together at lucnh.

So Happy New Year 1389 my dear readers!

(La Palette is an über cozy café/lounge/bar which is very popular amongst the locals in Saint Germain. Come in time to get a table cause you will have to stand in line, that's for sure. 43 Rue de Seine in 6th arr.)

22 mars kändes som en svensk sommar...

Att vårdagjämningen infaller runt 21 mars är lätt att förstå. Sedan det persiska nyåret för två dagar sedan (och bortsett från ösregnet under lördagnatt) så har det varit skinande sol. Efter skolan gick vi sedvanligt till 'bamba' för att käka lunch för att därefter göra parisarna sällskap i solen i den vackra Jardin du Luxembourg.

Jag har låtit lockarna få göra sitt och leva fritt för några dagar. Det var ett tag sedan nu.

Vi jobbade lite på brännan i en timme eller så och gjorde våra läxor. Det var värme á la svensk sommar. Jag somnade.

Obligatoriska läsningen i parken.

Efter solningen och pluggandet gick vi till ett café mitt emot Saint Sulpice (ni vet kyrkan där roslinjen påstods vara i boken Da Vinci-koden). Det bidde varsina kaffe i söta blommiga små koppar.

Ser ni Max i myllret?

Efter det obligatoriska kaffebesöket åkte jag som vanligt till jobbet.

För att invänta min tjej tillsammans med de flådiga damerna och herrarna...

...och ut kom världens coolaste femåring i nya blinkande skor och gul ballerinakjol med ett stort leende och gav mig en puss på kinden. Det var bara det som fattades, sedan blev min dag perfekt.

English: Since the Persian new years eve the sun has been shining constantly (besides Saturday night when it was pouring rain). After school today we went to 'bamba' to eat lunch as usual and afterwards we joined the Parisians in the sunny Jardin de Luxembourg. We study and tanned and it was so hot that I also fell asleep for a while. After an hour or two we felt we had enough and went to grab the usual coffée at a café opposite to Saint Sulpice (the church that got famous through the book The Da Vinci Code). So the time passed by and it was time for me to work. I arrived at E's school and waited together with the fancy mums and dads until all the sudden a cool five years old chic came out with new twinkling shoes and a yellow ballerina skirt and kissed me on the cheek. That made my day even more perfect.

Et voìla! Det gick vägen! Åååh nu ska det drickas kaffe tills jag sätter i halsen.

English: Et voìla! It worked! Aaah I am gonna drink coffee until I choke.

Snart...?

Nu står den på spisen... Förresten, ser ni min grytlapp med älgarna? Min söta mamma gav dem till mig som souvenir från Sverige i höstas när hon var på besök.

English: It'a getting heated now... By the way, I got that moose printed kettle holder as a Swedish souvenir from my mum when she was here last fall.

Ny kaffekokare

Äntligen fick vi tummen upp av vår hyresvärd att köpa en ny kaffekokare. Vad tror ni, var det vi som inte hajja hur man gjorde med den förra eller var den verkligen trasig? Fortsättning följer...

English: Our landlord finally let us buy a new coffee maker. What do you think; was it us who didn't know how to function the old one or was it really broken? To be continued...

Kaffe i Mabillon

Sol och kaffe i Mabillon.

English: Coffee in Mabillon.

Espresso eller Champagne

Medan tvätten tumlades sprang vi över boulevarden för att insupa en efterlängtad espresso på Les Deux Magots. Vi kände av våra tunna plånböcker när bordsgrannarna beställde in den ena Champagneflaskan efter den andra. En vanlig måndag i Saint Germain och på Les Deux Magots I guess...

English: While our laundry was getting dry we crossed the boulevard to grab an espresso each at Les Deux Magots. We felt that our wallets weren't thick enough when the guests at the table next to us order one bottle of Champagne after another. A regular Monday in Saint Germain and Les Deux Magots I guess...

Le Pick-Clops

Jag insåg precis att jag hade hunnit med en del mysiga ställen i helgen. Har inte hunnit berätta för er om alla än. Det har med bloggning tar sannerligen mer tid än jag trodde, den som har blogg vet. Gick igenom helgens bilder och fann den här; enda bilden från Le Pick-Clops. Just det! Där var jag med Nici och fikade i söndags. Ett charmigt och kitschigt ställe med 50-tals inredning, ligger på 16 Rue Vieille du Temple i Marais.

Vad du än beställer få du en liten skål med popcorn till och maten såg riktigt god ut när vi sneglade på bordsgrannarnas tallrikar. Gästerna var det alternativa Marais-borna och stämningen var avslappnad och glad.

English: Just realised I managed to visit a bunch of nice places this last weekend. Haven't told you about it all yet. This blogging thing takes more time than I thought, if you have a blog yourself you probably know what I mean. Searched through the pictures of the weekend and found this one; the only picture from Le Pick-Clops. Ah right! I was there with Nici for a tea on sunday. The place is charmy and kitschy with a 50s style, on 16 Rue Vieille du Temple in Marais.

You get a bowl of popcorn along with everything you order and the food, judging the plates of our neighbours, looked nice. The guests included the alternative inhabitants of Marais and the atmosphere was relaxed and happy.

Ferferis födelsedag

För lite drygt två veckor sedan så fyllde Ferferi år! Detta firades med efterrätten först och sist! Dagen började med något varje födelsedagsbarn skall ha, tårta! Eftersom det inte fanns prinsesstårta så blev det "une tartin" på Pauls i Saint Germain! Födelsedagsbarnet fick ett ljus i sin tårta och vitt vin i glaset! Förutom Ferferi som var födelsedagsfin i sin klänning så var även Pauls ett fint kafé med en klassiskt stilig inredning.

Så småningom blev det dags att bege sig mot restaurangen Les Cocottes på 135 Rue Saint-Dominique i 7:e. Efter flitigt googlande, jämförande, ändrande och tänkande föll valet på denna restaurang. Många bra recensioner samt att det var en restaurang med fransk mat bidrog. En hel del recensenter nämde även att det var bra att vara där lite innan klockan 19, som är öppningstid, för att vara säker på att få bord. Detta då restauarangen inte tar bokningar. Vi kände oss lite tidiga när vi kom fram vid 18.50 och det första vi ser är ett par som står och hänger på låset?! Ett par minuter senare är det en kö på 15 personer utanför restaurangen innan den ens har öppnat. Bådade gott!







Köandet fortsatte under hela kvällen i restaurangen där folk stod och sippade på ett glas vin medan de väntade på ett bord. Väl inne hamnade vi i baren. Lokalen är avlång och många av platserna för par är vid just baren. Matfantaster som vi båda är så beställde vi snabbt in pilgrimscarpaccio samt en tonfiskpaté till förrätt samtidigt som vi anammade en fransk sed och beställde in en aperitif innan maten. Tonfiskpatén var underbar och strået vassare än carpaccion även om även den var god! Till huvudrätt tog jag mycket konstigt nog pilgrimsmusslor igen, denna gång i en apelsin och saffransås tillsammans med endiver. Ferferi valde en hönsfrikassé som var något av det godaste båda hade smakat på länge! Till efterrätt blev det en kaffe för mig och getyoghurt med honung för Ferferi . Mätta och belåtna gav vi oss sedan ut i Pariskvällen höga på mat.

English: About two weeks ago it was Fereferi´s birthday! The day both started and ended with a dessert. First a cake at Pauls café in Saint Germain followed by a visit to the restaurant Les Cocottes in 7th arr. The restaurant was chosen after intense googling, comparing and contemplating. A combination of good reviews and french cuisine seemed good!

Alot of reviews stated the importance to be in time, preferably a bit before 19 to be sure to get a table, partly due to the fact that they don't take reservations. We arrived a bit early at 18.55 and the first thing we see is a couple chillin outside the door?! 5 minutes and 15 persons later there was a que lining up outside Les Cocettes.

Well inside, as the food lovers we both are, we orderded as fast as we could! Scallops carpaccio and tuna paté. The paté took first place followed by the carpaccio, both very tasty indeed! As our maincourse we had chicken fricassé and I, strangely, ordered scallops again. This time in an orange and saffron sauce with endives. We both agreed on the chicken being one of the most tasty dishes we have eaten in a long long time! Recommended! After a small dessert consisting of coffé for me and goats yoghurt for Ferferi we headed out into the Paris night high on food!

/Max

Espressokanna

Irriterande. Väldigt irriterande. Idag gav vi oss på att koka kaffe i sann Paris-anda. I espressokannan som finns i lägenheten. Men tjena, tre gånger testade vi. Inget hände. Nada. Meningen är ju att det ska bli sådant tryck i nederdelen att vattnet åker upp i överdelen och tar med sig kaffe på vägen. Ingenting kom upp. Till slut var jag rädd att kannan skulle explodera av övertryck så jag vågade knappt närma mig den. Vi testade olika sätt alla tre gånger. Tog tips från både vänner och internet men hoppsan, det kanske är något fel på kannan? Så vi fick lida med att känna den goda kaffedoften i hela lägenheten men inte smaka. 

English: We tried out this espresso thingy today, three times! It did not work. Our apartment started to smell so good that it was painful to be here. I want coffee!

Starbucks

Vi promenerar runt mycket nu för att Max ska kunna pussla ihop alla gator och torg i den här stan och kunna orientera sig själv. För det är minst sagt inte lätt. Så mellan 2-4 timmar per dag är vi ute och strosar. Regn, blåst, kyla, inget stoppar oss! Max måste få sin dos av orientering varje dag och jag tror det börjar lossna nu, i innerstan åtminstone. Men för att orka så gäller det att fylla på med energi då och då. Så häromdagen när det var dags för kaffepaus deklarerade Max att han den här gången ville ha en kaffe som varade längre än en minut, alltså ingen espresso. Sagt och gjort, vi tog oss till närmsta Starbucks där han beställde en Americano och jag fick en efterlängtad Cappuccino!

Okej, det blev en tårtbit också.

Kaffet uppdrucket, dags att sätta på läppstift igen.

Halva dagen gången

I morse var jag och Max väldigt hurtiga om jag får säga det själv. Redan klockan 8.00 ringde klockan, supertidigt för två morgontrötta själar. Ni får skratta hur mycket ni vill. Hur som haver. Vi åt en snabb frukost och innan 9.30 lyckades vi komma ut! Jag sprang och lämnade mitt CV som jag skulle och pratade med ägaren i cirka 2 minuter innan jag kunde springa iväg igen. Minst sagt en snabb intervju, det bådar inte gott. Han verkade fått in många intresseanmälningar. Men jag är glad ändå då jag för varje möte får öva på min franska lite! Det börjar bli lite roligt det här.

Sedan gick vi runt hörnet och satte oss på ett fullspäckat café med massa fransoser som drack sitt morgonkaffe med en pain au chocolat eller en croissant. Så vi gjorde desamma exklusive bakverken. En mycket stark men ack så god kaffe. Max trodde den var stark just för att det var en morgonkaffe. Kanske det?

Vi drack och filosoferade om framtiden och när kaffet var uppdrucket tog jag med Max in på Le Bon Marché som låg mittemot, för att visa på hur fransmännen shoppar: lyxigt.

Det är lustigt det här med namnet. Bon marché betyder 'bra köp' och man syftar då i vardagligt tal på att det är ett fynd . Som när man varit på marknaden och prutat ner priset en massa, då har man gjort ett 'bon marché'. Så namnet blir lite vilseledande då det i det här fallet betyder ett 'bra köp' som i ett 'fint köp'. Madame Jehiel, min professor, brukade skratta mycket åt det här och förklarade det här för oss så vi inte skulle bli lurade av Le Bon Marché, ha! 

Vi tittade lite snabbt på damkläderna från Chloé, Marni, Dries Van Noten, Celine.... men eftersom jag fick sån ångest över hur fint men så dyrt allt var så tog vi istället rulltrapporna till översta våningen för att titta på de coola möblerna och det gamla glastaket i Art Deco-stil. Mycket fint.

Efter Le Bon Marché var det dags att bege sig till Ed för att veckohandla igen. Pust. Tur var väl det då att vi passerade sådana här finurliga byggnader som den ovan med porträtt i fönstren, så promenaden dit blev lite mer intressant.

Så här ser förresten vårat skafferi ut. Det är inte ämnat att vara skafferi men man tager vad man haver, och det här är vad vi haver. Så vårt skafferi står bredvid 'soffan' i vardagsrummet. Glamouröst, don't you think? Speciellt nu när den är fylld med massa konserver från Ed!

Snart ska vi iväg på nya äventyr! Max har nämligen ledigt idag :)