Ècole des Beaux Arts

Igår var vi på skattjakt jag och Max. Vi skulle egentligen gå bron över Seine till Rive Droite (högra stranden om Seine) men så såg vi att grindarna till Ècole des Beaux Arts var öppna. Åhå! Beaux Arts är en av dem mest inflytelserika konsthögskolorna och dess historia förtäljer bland annat att Louis XIV plockade studenter därifrån som skulle dekorera hans magnifka och oblygsamma hem (läs: slott) i Versaille. Så klart vi måste kika in på den här anrika skolan så vi går in och vi går runt omkring och vi går in på områden ingen annan gick. Vi kändes oss lagom busiga och smågangsters när vi öppnade stängda dörrar och gick in på bakgårdar. Spännande! Nya delar av mina områden som jag nu upptäckt!

Inne på skolgården. Eller högskolegården.

Just det jag har en blogg, vända sig om.

På bakgården där det låg/stod massa udda saker utspritt. Som fåtöljen i sten till vänster. Det var en tyst och övergiven känsla över bakgården.

Konst som lämnats kvar på bakgården.

Så såg vi en dörr, steg in och möttes av cool graffiti. Vågar vi gå längre in?

Klart vi gjorde.

Till vi såg en ny dörr. Vågar vi öppna?

Ja det gjorde vi och nej det ångrade vi inte.

Så gick vi ner, fast den här gången tog vi inte bakvägen. Ser ni vakten längst ner som förskräckt vänder sig om och undrar hur sjutton vi kunde undkomma honom?

Högst upp till vänster var det som vi kom in först.

English: Yesterday we went on a treasure hunt me and Max. We were supposed to walk over the bridge towards Rive Droite (right bank) but saw on our way that the gates to Ècole des Beaux Arts were open. Ooh! Beaux Arts is one of the most influental art schools in France and amongst its history you can read for example that Louis XIV himself picked out students to decorate his magnificent home (read: castle) in Versaille. Of course we had to take a look into this renomméd school so we walk in and we walk around we walk in places no one else were walking in. We felt a bit like kids or gangsters when we opened closed doors and walked into the back yards. Exciting! New parts of my neighbourhood that I now have explored!

Nunnor på sightseeing

Dagens syn var det här gänget nyfikna nunnor som blev guidade runt i mina kvarter. Runt hörnet till höger på bilden bor jag!

English: The view of the day was thos group av curious nuns which were out on a guided tour in my neighbourhood. I live just around the corner on the right side of the picture.

Dagens konst i Montparnasse

Dagens konst fotades i de gömda bakgatorna i vackra Montparnasse.

English: The art of today was shot in the hidden small streets of beautiful Montparnasse.

Napoleon

Idag när jag hämtade E från skolan så tog jag med henne en snabbis till lekplatsen. Hon hade så mycket spring i benen så jag tänkte hon kunde få leka av sig i 10 minuter. Jag gjorde de andra vuxna sällskap på parkbänken och höll ett öga på E medan Napoleon höll ett öga på mig. I bakgrunden tornade sig nämligen Les Invalides upp med sina gulddetaljer som fick solen att blekna i jämförelse.

English: Today when I got E from school I had to bring her to the playing ground. She had so much energy so I had to let her run around and amuse herself for a ten minutes or so. Together with the rest of the grown ups I sat down and held an eye on E while Napoleon held an eye on me. In the background was the great Invalides you see, its gold details made the sun seem so pale.

Vackra Marais.

Åter välkomna till sagolikt vackra Marais.

English: Welcome back to the beautiful Marais.

Saint Germain des Prés - Juliette Greco

Medan jag lyssnar på min franska spellista på Spotify inser jag att det finns en del fransk musik som handlar om mina kvarter här i Paris, Saint Germain des Près. Det tyder på hur betydelsefull platsen varit genom åren och att där varit många som spenderat sin tid där. Filosofer, författare, musiker, konstnärer, skådespelare... och Juliette Greco! En av favoriterna på den franska listan. Hon sjunger om Saint Germain med sin mörka mysiga stämma. I videon kan man skymta platser som Café de Flore, Les Deux Magots och Eglise Saint Germain. De två sistnämnda ligger längst ner på min gata. Där är de gamla kvinnorna som tigger, herrar som läser böcker och bolmar på sina cigaretter, turister som spatserar på boulevarden... allt är som vanligt i detta kvarter.

English: While listening to my Spotify list with French music I realise there are some songs about my neighbourhood, Saint Germain des Prés. One of my favourite French singers are Juliette Greco and she too sings about this place. Saint Germain seemed to have been an important place for many people during the years. And watching the movie, it seems that not much has changed.

Musée de l'Armée

Under nyår hade jag en del vänner över och tillsammans hade vi en väldans trevlig tid tillsammans. En av dagarna drog vi iväg till armémuseet och kikade på rustningar och kanoner och tankbilar och annat som hör krig till. Det var intressant men bäst var nog ändå avdelningen som handlade om Charles de Gaulle. Dit gick bara jag och Alex och oh boy, vi ångrade det inte en sekund. Allting var byggt för interaktion och var mer modernt än resten av muséet. Vi blev som barn när vi fick trycka och pilla och flytta på saker. Smart sätt att göra historia intressant! Det visades även en film om C.Gaulle som berörde både mig och Alex, haha! Den var skickligt filmad med starka bilder och bra musik och när lamporna tändes igen kände vi att vi tyckte om denna herre väldigt mycket fastän filmen var väldigt subjektiv. Vi får ta och läsa på helt enkelt i efterhand. Tack vänner för en go tid här, ni är saknade!

Karta över Paris i plexiglas och med skärmar som visar historian.

Charles de Gaulles ansikten genom åren.

Den här delen minns jag inte vad den handlade om. Alex, fill me in om du kommer ihåg!

English: I had a great time when my friends from Sweden were here. One day we went to visit the Army Museum together and I especially liked the part about Charles de Gaulle since it was very modern and interactive. If you are going to this museum, don't miss out on this part!

Musée du Quai Branly

Musée du Quai Branly stod på schemat idag. Det är ett historiemuseum som berättar om indianerna, afrikanerna och de olika stammarna, indierna och thailändarna, egyptierna och massa andra folkslag och deras historia. Jag och Max gillade bäst delen om indianerna. För en stund önskade jag att jag var fru till en indianhövding med stora fjädrar på huvudet som dansade runt en totempåle och tackade gudarna och naturen för att jag fick vara en del utav den.  

Ingången, ser ni vad som skymtar i bakgrunden?

Fin karta som beskrev området. Muséet ligger precis vid Seine och intill Eiffeltornet.

Både exteriören och interiören var coola och annorlunda från andra museum. 

Som vanligt var nästan all information på franska, så medan jag ansträngde mig för att förstå alla skyltar passade Max på att leka fotograf.

Det som var coolast var att deras arkiv med numrerade artiklar fanns att beskåda innanför en mörklagd och cirkelformad glasvägg. Inne i rummet jobbade personalen med ficklampor och handskar. Tyvärr blev det inga bra bilder därifrån eftersom det var så mörkt och blixt inte fick användas.

Gästbloggning: Max

Innan lunch idag sprang vi in i en bokaffär dit Marco aldrig lyckades ta sig. Marco, jag tycker lite synd om dig. Får ta det nästa gång. Shakespeare and Company hette affären och var hur ball som helst! Jag hittade naturligtvis en Twilight bok som jag bar runt på. När det blev dags att betala fick jag beslutsångest. Det hela slutade med att jag struntade i att köpa boken för: "det inte kändes rätt att köpa den från Shakespeare and Company". Vid en snabb anblick på bilderna är det lätt att förstå, jag fick lust att köpa den äldsta, tjockaste mest anrika boken i hela affären och kände definitivt inte att det gick för sig att köpa något som var yngre än 30 år! För övrigt kan det nämnas att det är märkligt hur vi lyckats ta alla kort inne i affären utan att få med en enda person när den var helt packad.

Galler

Det var väldigt roligt när vi gick på det här gallret idag. Nervig som jag blir av höjder tar jag tag i Max's arm och tjuter: Herregud det är typ 50meter ner där!!! Varvid Max, som inte hade tittat ner, skrattar åt min höjdrädsla och hävdar att jag överdriver och alltid är så rädd. Vilket jag gjorde också, överdrev alltså, i stundens hetta. Så jag tar snabbt tillbaks det och säger att: Men minst 20 var det i alla fall! Kanske till och med 25! Men han skrattar gott åt min rädsla och konstiga gångstil som jag plötsligt lagt mig med (gallren sträckte sig en femton meter på trottoaren och enda sättet att undvika dem var att gå på vägen där alla bilar mullrade fram i hög hastighet). När vi sedan efter en timma går samma väg tillbaka får Max sig en liten chock och svindel på köpet. Stannar upp och vågar varken gå framåt eller tillbaka. Jag som visste vad som komma skulle hade passat på att gå på bilbanan då stoppljusen turligt nog lyste röda. Då var det min tur att skratta högt och Max fick gå med svansen mellan benen med en konstig gångstil i form av dragande myrsteg, som han la till sig med av någon anledning han med. ;) Tji fick han.

Våra kvarter

Fick en önskan att fota lite i våra kvarter. Så följ med på en snabbvisit nedan. (Som vanligt kan ni klicka på bilderna om ni vill se dem i större format. Då blir de lite finare också.)

Fler bilder på kvarteret kommer oundvikligen då och då.

Kong och fem underbara år

Igår firade jag och Max fem år ihop! Fy bubblan vad tiden går snabbt. Kanske för att jag haft så roligt med honom? Så vi unnade oss en lite lyxigare dag. Restaurangbesök stod på schemat. Då jag länge velat besöka Kong gjorde vi det. Förra hösten skulle jag och Veronica dit flera gånger men av olika anledningar blev det aldrig av så vi slutade planera in det mer. Men nu var det dags. Så jag och Max gick dit för att unna oss en lunch under det stora takfönstret vid Pont Neuf. Kong är alltså en klubb/restaurang/bar som ligger högst upp på hörnet av en byggnad som ligger mittemot Paris äldsta bro, Pont Neuf. Lokalen är designad av Philippe Starck (som verkar ha ett finger i spelet i det mesta i den här staden) och taket är i glas vilket ger ett fantastiskt ljus.  

I taket låg en geisha och tittade ner på oss.

Max var finast i rummet som vanligt.