Fransmän

Okej, hemkommen från intervjun och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Ägaren Dominique ville ha en servitris som talade flytande franska. Självklart, fair enough. Finns det något annat jobb då, i köket kanske? Undrar jag. Dominique börjar skratta. Jag börjar undra om jag ställt en dum fråga men inväntar svar. Han tystnar och tittar på mig och svarar; en vacker kvinna som du ska inte stå i ett kök och inte synas. Qoui!!?? Vad fan har du ett jobb i köket? Ge mig ett jobb! Ska jag skratta eller gråta? Tacka? Det var den underligaste refuseringen jag fått hittills. Han vänder sig till sin assistent och frågar om hon har några andra jobb för mig där jag kan synas men nödvändigtvis inte prata eftersom jag inte kan franska. Hon svarar att hon redan har någon på provanställning för ett sådant jobb. Han blinkar åt mig och säger att han ska se vad han kan göra. Men jag har redan knytit ihop den säcken. Tack och hej. Tillbaks på ruta ett. 

Håret lyckades jag få styr på förresten, här har jag dock inte hunnit stiga ut i regnet än.