24 mars 2010

Dagens konst


Latinkvarteren kan man alltid lita på när det gäller konst.

English: You can always rely on the Latin Quartier when it comes to art.

23 mars 2010

Persiskt Nyår på La Palette

I lördags var det persiskt nyår. Vilket jag tyvärr, tyvärr inte firade. Hade varken ingredienser, en ett riktigt kök, en ugn, plats för Hafsin (ett bord som dukas upp med sju symboliska saker som börjar på bokstaven S) eller tid att förbereda allting. Så det var en mycket ledsam dag för mig att inte får vara med min familj som vanligt och fira. Persiskt nyår är en högtid som firas med familj i lugn och ro. Där vi sitter kring ett uppdukat bord och äter och läser från Hafez (en persisk poet, 1320-1390 e.Kr) och pratar om det föregående året samt det år som väntar oss. En väldigt mysig dag. Istället dränkte jag mina sorger med ett glas rosévin på La Palette i Saint Germain och vid på klockslaget (18.31) skålade jag med Max och firade in det nya året. Vi räknar exakt nämligen. Så ibland har det inneburit att vi fått stiga upp klockan fyra på morgonen för att samlas runt bordet. Eller att vi får lov att få ledigt från skolan för att vid lunch fira in det nya året.

Så Gott Nytt År 1389 på er alla mina kära trogna läsare!

(La Palette är ett übermysigt café/lounge/bar som är väldigt populär bland lokalborna i Saint Germain. Kom i tid för du kommer garanterat få köa för ett bord. 43 Rue de Seine i arr 6.)






Snyggaste pojkvännen i världen. Ville bara säga det.

English: Last Saturday was the Persian New Year Eve. Which I ufortunately this year not celebrated. I had neither the ingredients, a real kitchen, an oven, a place for the Hafsin (a table decorated with seven symbolic things that start with the letter S) nor the time to prepare everything. So it was a sad day for me. You see, the Persian New Year is celebrated with the family and it is a very peaceful and harmonic time. We sit around an all set table to eat and read Hafez (a persian poet, 1320-1390 A.D) We talk about the past year and our expectations for the upcoming year. A very cozy, calm day. Instead I buried my sorrows with a glass of rosé wine at La Palette in Saint Germain and on the clock (18.31) I made a toast with Max to welcome the new year. We count exact you see. So sometimes this has meant we had to go up four in the morning to sit around the table. Sometimes we had to ask for a day off from school to celebrate together at lucnh.

So Happy New Year 1389 my dear readers!

(La Palette is an über cozy café/lounge/bar which is very popular amongst the locals in Saint Germain. Come in time to get a table cause you will have to stand in line, that's for sure. 43 Rue de Seine in 6th arr.)

Kolla vad fina baksidorna på biljetterna är! Dem kan man spara och samla på.

English: Look at the back of the cinema tickets. Something to collect if you want.

Le Printemps du Cinema

Mellan 21-23 mars är det Le Printemps du Cinéma. Vilket innebär att alla oavsett ålder, oavsett film samt oavsett tid på dygnet får gå på bio för 3.5€. Är inte det finemang? Jag hade skrivit ner det här datumet i min kalender redan för en månad sedan men så bidde det så mycket i helgen att jag glömde checka av kalender och där med missade första dagen. Men igår gick vi och idag gick vi igen och ikväll ska vi gå också! Så sammanlagt kommer det bli tre biofilmer under två dagar vilket jag tycker är bra jobbat med tanke på att vi jobbar och går i skola samtidigt båda två. Vem har sagt att det är lätt att gå på bio?

Hur som helst så är det här med bio så himlans roligt här. Har berättat för er om systemet tidigare, ni vet först till kvarn för att köpa biljett sedan först till kvarn för att skynda och välja plats (kolla tidigare inlägg). Då det tidigare hänt att vi fått skippa en biokväll för att vi var för sena till kön så var vi nu lite nojjiga och var där prick en halvtimme innan. Först till biljettluckan alltså (se längst till vänster i bild) och jag frågar om det finns biljetter kvar till Shutter Island och hon svarar 'Il y a beaucoup'. Parfait - då tar vi två tack! Vi märker att portarna är stängda så vad ska vi göra? Jo ställ er under skylten för filmen (Bild nummer 1). Eeeh... Inte en kotte står där, kan jag verkligen ha hajjat rätt? Bara stå under en skylt rätt upp och ner mitt på trottoaren där alla passerar? Jamenokejrå.

Efter fem minuter hade det bildats en femton meter lång kö bakom oss. Segerglädjen var stor över att vi var först må ni tro! Tji fick alla tyckte vi. Men inte en kotte brydde sig...

Vi stod under skylten för Shutter Island. Eller 'Shytör Ylå' som det kallas på franska.

Början av den i mina ögon lååånga kön. Ser ni Max i början?

Under bioduken stod det 'Defense de fumer' (Rökning förbjuden). Jag antar att det behöver tydliggöras i det här landet.

English: Between 21-23th of March it's the Le Printemps du Cinéma. Which means that everyone no matter age, no matter movie or time on the day can watch a movie on the cinema for 3.5€. Ain't that great? So yesterday we went and saw and movie, today lunch we saw a second one and tonight we might see one again. So all on all three movies on two days which is well done for us since we work and go to school at the same time. Who said it was easy to go to the cinemas?

However, this cinema thing is so fun here. I told you before the system of how you have to be first in line to get the good seats and so on since that is not decided in before. It's like a hunt. First come, first served you know. We missed out on a movie night before because we were to late. So since then we have got a bit worried and this time we were there an half an hour before, sharp. I go to the counter to ask if there are any tickets left to Shutter Island and she answers: Il ya beaucoup. - Parfait! Then I want two please. I noticed that the gates are closed so what to do? Well you have to stand in a line under the sign for the movie you want to see. (Picture number XX). Eeeeh... it's no one there, did I understand her correctly? Shall we just stand there in the middle of the pavement were people pass and wait? Ohwellokaythen.

After five minutes this long line on fifteen metres has been growing behind us. The victory was ours! We were the first and very happy and proud of this. Although not a single soul seemed to care...

22 mars 2010

22 mars kändes som en svensk sommar...

Att vårdagjämningen infaller runt 21 mars är lätt att förstå. Sedan det persiska nyåret för två dagar sedan (och bortsett från ösregnet under lördagnatt) så har det varit skinande sol. Efter skolan gick vi sedvanligt till 'bamba' för att käka lunch för att därefter göra parisarna sällskap i solen i den vackra Jardin du Luxembourg.

Jag har låtit lockarna få göra sitt och leva fritt för några dagar. Det var ett tag sedan nu.

Vi jobbade lite på brännan i en timme eller så och gjorde våra läxor. Det var värme á la svensk sommar. Jag somnade.

Obligatoriska läsningen i parken.

Efter solningen och pluggandet gick vi till ett café mitt emot Saint Sulpice (ni vet kyrkan där roslinjen påstods vara i boken Da Vinci-koden). Det bidde varsina kaffe i söta blommiga små koppar.

Ser ni Max i myllret?

Efter det obligatoriska kaffebesöket åkte jag som vanligt till jobbet.

För att invänta min tjej tillsammans med de flådiga damerna och herrarna...

...och ut kom världens coolaste femåring i nya blinkande skor och gul ballerinakjol med ett stort leende och gav mig en puss på kinden. Det var bara det som fattades, sedan blev min dag perfekt.

English: Since the Persian new years eve the sun has been shining constantly (besides Saturday night when it was pouring rain). After school today we went to 'bamba' to eat lunch as usual and afterwards we joined the Parisians in the sunny Jardin de Luxembourg. We study and tanned and it was so hot that I also fell asleep for a while. After an hour or two we felt we had enough and went to grab the usual coffée at a café opposite to Saint Sulpice (the church that got famous through the book The Da Vinci Code). So the time passed by and it was time for me to work. I arrived at E's school and waited together with the fancy mums and dads until all the sudden a cool five years old chic came out with new twinkling shoes and a yellow ballerina skirt and kissed me on the cheek. That made my day even more perfect.

21 mars 2010

Kvällsmat


Efter morgonens frosseri blev det en lättare middag. Soppa på vattenkrasse med en tallrik av korvar och ost.

English: After a heavy brunch the dinner had to be a bit lighter. Soup with an assortiment of sausages and cheese.

La Fidélite

Så i fredags var jag på La Fidélite. Jag åkte utanför bekvämlighetszonen återigen för att testa på en parisisk hemlighet. 'Ända' till 10e arret åkte jag, bort från turiststråken och boulevarderna. För att komma till ett ställe som utifrån sett inte såg ut att vara så mycket till världen. Tunga röda draperier täckte fönstren och det fanns inte en minsta antydan på att ställe skulle vara populärt. Jag som fått uppfattningen om att La Fidélité inte ska synas på radarn för den vanliga turisten men som därför ska vara så bra när man väl är på plats. Så med skepsism steg jag innanför de oansenliga portarna och möttes av en stor vacker sal med kristallkronor och tända ljus. Sorl, vackra gäster, sexiga drinkar och inbjudande atmosfär. Vi hade kommit rätt.

Medan vi väntade på bord tog vi varsin aperitif i baren, som brukligt i det här landet. Jag och Max varsin Martini och Nici och hennes vän på besök från Tyskland tog ett glas Chablis. Maten vi sedan åt var verkligen supergod. Ankan och köttet var mört, fisken var välgrillad, grönsakerna fortfarande lite knapriga efter stekningen och såsen mustig. Efterrätten var både besvikelse och överraskning på en och samma gång. Detta då de inte var de traditionella tillagningssättet, så det var inte som vi förväntat. Men det var goda på sitt nyskapande sätt.

För en skön känsla i en vacker miljö med plingande loungemusik, utan turistkartor och kameror i sikte, samt för en fantastisk fransk matupplevelse med en annorlunda vinkling; gå till 12 Rue de la Fidélité i 10e.
Det här stället rekommenderas starkt.

Jag åt anka inbakad i sallad och med potatis- och mascarponepurée.

Vackra Nici.

Nicis vän Christine som är på besök från Tyskland.

Här uppe var det någon som fyllde år så hela salongen började sjunga för henne.


I väntan på taxi.

English: On Friday I was at La Fidélité. I went 'all' the way to the 10th arr. to try a place I heard was supposed to be sort of under-the-radar but oh so good and without all the common tourists. A Parisian secret for the hip people sort of. When I arrived it didn't seem to be that great and popular and the red heavy curtains were covering the windows so we couldn't take a look inside. So I was a bit sceptical when I walk inside the discrete door but got surprised when I walked into this big salon with chandeliers and candles. Buzz, beautiful guests, sexy drinks and a veru inviting atmosphere. We had come to the right place.

While waiting for our table we were very French and ordered an aperitif. Me and Max had Martini and Nici and her friend who is on visit from Germany drank Chablis. The food we afterwards had was truly delicious. The duck and meat was tender, the fish was well grilled, the vegetables still a bit crusty after being fried and the sauce musty. The desserts was both disappointing and surprising. This since we had expected them to be made in a traditional way and they weren't. But they were great in their new different way.

For a nice atmosphere with lounge music, no tourists and maps in sight, and for an experience of great French cuisine with a twist; go to: 12 Rue de la Fidélité in the 10th.
This place is highly recommended.

Fördomar som besannas

Det är intressant att se de kulturella skillnaderna mellan fransmännen och svenskarna. Det är mycket mer som skiljer än vi tror, medan det samtidigt är en del som är mycket mer lika än vi tror också. Jag tänkte att det kunde vara intressant att berätta lite om det här på bloggen. Delvis för mitt eget minne men även för er att få höra. Självklart kommer det vara generella slutsatser som dras. Men vi börjar med en positiv och en negativ aspekt, utifrån mitt perspektiv.

-Positivt
Pardon! Excusez-moi! Var du än går, råkar du stöta ihop med någon fransman så är de direkt där för att be om ursäkt för obekvämligheten som uppstått. Det spelar ingen roll om det är ditt fel. Det spelar ingen roll om du är turist. Det spelar ingen roll om du är en ung rebellisk tonåring. Har du stött ihop med en fransman så ber de dig om ursäkt. Inte alltid bara en liten 'Pardon' heller. Är det en gentleman du råkat in i är det en enda lång rabblande mening om hur du borde förlåta denne herre. Jag gillar den här artigheten väldigt mycket och önskar det fanns mer av den varan i Sverige.

-Negativt
Patriotismen. Alla har den. Varenda fransman. Jag har talat med så många fransmän om det här, såväl inhemska som de med utländsk bakgrund. Alla står sig lika frågandes till ämnet. Vad är det jag inte förstår med att alla som besöker Frankrike måste tala franska? Spelar ingen roll om du är turist eller nyligen flyttat dit, är du inom landets gränser så ska du tala franska. De fransmän som haft utländsk bakgrund har inte ens kunnat tala sina modersmål, det behövs ju inte eftersom de bor i Frankrike nu förstår ni. Så talar jag om det här med allmänbildning, det intressanta med språk, att nyanser i kultur märks tydligare med kunskap inom olika språk och så vidare. Det fortsätter titta på mig som om jag vore totalt korkad, varenda gång.

English: It is interesting to see the cultural differencies between French and Swedish people. It is more than differs than we might think, but also more that is the same. I thought it could be interesting to tell about some of this here on the blog. Partly as a reminder for myself later but also for you to know. Of course though, everything I tell will be generally. But let's start with one positive and one negative aspect, as I see it.

-Positive
Pardon! Excusez-moi! Anywhere you go, if you by accident bump into a French they quickly turn around to beg you pardon for the unconvenient situation. It doesn't matter if it's your fault. It doesn't matter if you are a student. It doesn't matter if you are rebellious teenager. If you bumped in to a French then they will ask you for forgiveness. Not only with a simple 'pardon' always either. Is it a gentleman he will stand there and say this long long line about how you should forgive him. I like this politeness very much and wish we had more of it in Sweden.

-Negative
The patriotism. Everyone has it. Every single French. I've spoken to a lot of French people about this, native as well as with different backgrounds. They are all very confused when I bring up the subject. What is it that I don't understand about people having to speak French when they are in France? It doesn't matter if you are a tourist or recently just moved there. If you are within the French borders then you should speak French. The French people I've spoken to who had a foreign background couldn't even speak their mother tongue, it's not needed since they live in France now you see. So I speak about common knowledge, how interesting it is to know many languages, that cultural differencies easier can be noticed when you have some knowledge in a certain language and so on. They keep staring at me as a was a total idiot, every time.

Promenad framför Le Bon Marché

Efter brunchen blev det en solig promenad i miniparken framför Le Bon Marché där barnen sprang runt i sina manchesterbyxor från Armani och svarta lacksneakers från Nike. Så klart. Vi satt och tittade på medan parisarna passerade framför oss och levde franska sina liv.








Ungen smaskade på en macaroon i större format. Han måste ju få mellanmål.

Inte en fransk park om där inte sitter någon och läser.



English: After the brunch we took a sunny stroll in in the mini park outside Le Bon Marché where the kids ran around i manchester trousers from Armani and black sneakers from Nike. Of course. We sat there and watch the Parisians pass by and living their French lives.

Sunday Brunch at LPQ






Veckans söndagsbrunch intogs på Le Pain Quotiden som jag tidigare varit på och berättat om. Men idag var första gången jag testade brunchen, ett måste på söndagar här i Frankrike. Det var en mäktig brunch som bjöds på:
*En stor tallrik ost och sallad med rökt lax/charkuterier.
*En pain chocolat/croissant/brioche (enorma).
*Biodynamisk löskokt ägg.
*En skål med biodynamisk yoghurt och müsli.
*Valfri varm dricka (vi beställde in te, choklad, latte och cappuccino).
*Valfri fruktjuice (vi beställde in cassis, päron, körsbär och äpple).
*En korg full med färskt bröd samt smör.
*Marmelader, syltar och olika sorter av nötkräm och chokladpålägg, bland annat en med vit choklad!

Så ni förstår att vi blev mätta. Gott var det också. Le Pain Quotidien rekommenderas för den goda och biodynamiska maten som serveras i en mysig och rustik miljö. Just den vi var på, på 25 Rue de Varenne i 7e arret, verkade vara en gammal fabrikslokal. Lite rough och mysig på en och samma gång.

English: The weekly Sunday brunch was spent at Le Pain Quotidien which I have been to and told you guys about previously. But today was the first time I tried the brunch, which is a very French Sunday tradition. The brunch was enormous:
*A big plate with an assortiment of chesse and salad with charcuterie/smoked salmon.
*One piece of Pain Chocolat/Croissant/Brioche (enormous pieces).
*Biodynamic boiled egg.
*A bowl of bio dynamic müsli and yoghurt.
*An optional glass of juice (we had blackcurrant, pear, cherry and apple).
*An optional hot drink (we had tea, cappuccino, chocolate and latte).
*A bascet full of freshly baked bread and butter.
*Marmelades, jams and different kinds of nut cream and chocolate to your bread, including a white chocolate cream!

So you can imagine how full we got. It was delicious. Le Pain Quotidien is recommened for the tasty and bio dynamic food that is served in a cozy and rustic environment. The one we attended, at 25 Rue de Varenne in the 7th, was situated in an old fabric. Rough and cozy at the same time.

Oh Golly...

Åh attans och åh gudars och fy bubblan. Den här bloggen har börjat ge mig lite ångest. Har så många recensioner och historier på lager men allt tar sådan tid. Vill ju leva också medan jag är här. Men också berätta allt för er. Är det okej om inläggen kanske kommer i efterhand under tidens gång?

English: Oh damn it and oh golly and gosh. This blog has started to stress me out. I have so many reviews and storys on hold but everything takes such a long time. I want to live while I am here. But also tell you about everything. Is it alright if I write the posts after a while as time goes by?

Kvällens middag


Kvällens middag. Lite torrare och lite dyrare än hemma. Dubbelt så dyrt för att vara exakt. Precis som allt annat här.

English: Todays dinner. A bit dryer and a bit more expensive than in Sweden. Double the price to be more exakt. Like everything else here.

Dagens konst på vernissage





Något jag tycker väldigt mycket om med mina konstnärskvarter är att man bara så där vips av misstag kan hamna mitt i en konstutställning eller en vernissage. Som idag när vi skulle iväg och fika. Kommer inte ihåg konstnären, fy skäms. Men det var en vernissage för en utställning med massa runda stenar som var ihopklistrade. Haha. Det var bättre än det låter. Men inte så bra ändå.

English: One thing I especially like about my artsy neighbourhood is that you by accident just like that can end up in an art exhibition or an art opening. Like today when we were heading for a coffee. Don't remember the name of the artist, shame on me. But it was an opening for an exhibition with loads of stones glued on each other. Haha. It was better than it sounds. But still not that good.

Pierre Hermé


Idag när vi gick runt hörnet från vår byggnad möttes vi av en lååång kö som ringlade sig runt i kvarteret. Hmm... kan det vara kön till...??? Jo men visst fasiken var det kön till Pierre Hermé. Macaroonens mästare. Herrn som har fyra generationer av bagare i ryggen och som gjort stor succé både i Paris såväl som i Tokyo och fått pris för sina verk av ingen mindre än dåvarande presidenten Jacques Chirac. Hans första parisiska bageri ligger precis runt hörnet från mig, aint that divine? Hans butik tävlar med Ladurée men till skillnad från den så är hans bageri mer minimalistisk och diskret.

Ja då gick jag där blåst som bara en utlänning kan vara och undrade varför alla parisare bara så där plötsligt blivit sugna på Macaroons på en och samma gång. Låt gå för att de älskar bakelser mer än någon annanstans i världen men... Ja så kom jag hem. Satte mig vid datorn. Klickade in på en av mina favoritbloggar om Paris. Där står det: Jour du Macaroon. (Macaroonens dag). Pierre Hermé delar ut sina världsberömda små bakelser gratis till folket. Tack. Och vad i helvete. Varför är det ingen som talar om det här för mig?????

English: Today when I turned around the corner of our building I bumped in to this loooong line. Hmm.... can it be a queue to...??? But hell of course it's the line to Pierre Hermé, the master of Macaroons. The mister who comes from four generations of bakers and who had great success in both Paris as well as Tokyo and received an award for his pieces of art from no one less than the president at that time; Jacques Chirac. His first bakery in Paris is just around the corner from where I live, aint that divine? His bakery competes with Ladurée but is more minimalistic and discrete.

However there I was, dumb as only a foreigner can be and wondered why all the Parisians all the sudden like that got an urge for Macaroons at the same time. Alright, they love pastries more than anyone else in the world but... Yeah, so I got home. Sat down with my computer. Navigated into one of my favourite blogs about Paris. There it says: Jour du Macaroon (The day of the Macaroon). Pierre Hermé gives away his Macaroons for free to the people. Thanks. And what the f*ck. Why isn't anyone telling me these important things????

20 mars 2010

Ösregn i Paris


Just nu: Hopp i ösregnet på balkongen. Jag behövde rensa skallen och ta en kalldusch, bokstavligen. Det var kallt jo tack.

English: Right now; Jumping in the pouring rain on the balcony. I needed to clear my head and take a cold shower literally. It was cold indeed.

YSL på väggen


På min vägg en present från YSL.

English: On my wall a gift from YSL.

Working


Jag just nu. Bloggandes för fullt. Inte trodde jag det här för ett halvår sedan...

English: Me right now. Blogging my ass off. Nothing I could have imagined a half year ago.

Et voìla! Det gick vägen! Åååh nu ska det drickas kaffe tills jag sätter i halsen.

English: Et voìla! It worked! Aaah I am gonna drink coffee until I choke.

Snart...?


Nu står den på spisen... Förresten, ser ni min grytlapp med älgarna? Min söta mamma gav dem till mig som souvenir från Sverige i höstas när hon var på besök.

English: It'a getting heated now... By the way, I got that moose printed kettle holder as a Swedish souvenir from my mum when she was here last fall.