Baby Dior

Det gäller att börja tidigt i Paris. Man ska skolas in i den skräddade stilen så fort man öppnar upp ögonen för första gången. Här är ett skyltfönster från Rue Marché Saint Honoré, inte långt från butiken Colette.

English: You have to start early here in Paris, the capital of fashion.

1 av 6

Här har ni en av anledningarna till mitt dåliga uppdaterande här på bloggen. Första provet av sex avklarat! (Final exams exkluderat) (Min nya lärare ger oss inte prov varje dag, som den förra. Det tackar jag för.) Det är så kul att plugga franska, sannerligen. Jag är motiverad var gång jag sätter mig med skolböckerna. Och för var dag som går förstår jag mer och mer av vad som händer omkring mig i den här staden. Precis som att börja höra igen känns det som. Till en början var allting brus, massa vackert, barskt men rullande brus kanske man ska säga. Sedan började jag ana variationer och nyanser i bruset. Nu anar jag ett djup, jag förstår ord. Jag förstår meningar. Därmed förstår jag även delar av diskussionerna som förs omkring mig. Det är en fantastisk känsla! Dock har jag mycket kvar. Än förstår jag inte ofta sammanhangen och en har jag svårt att göra mig själv förstådd. Men från att ha börjat på noll, så är det här en klar framgång hittills!

Jo den andra anledningen till dåligt uppdaterande är att jag och Max båda varit sjuka. Detta innefattade vårt första läkarbesök här i Paris. Skriver mer om det i ett annat inlägg.

English: I have been updating the blog rather badly recently. This is partly due to the French test I had this week. But I love studying French and I make progress for each day and learn more and more. From starting at the bottom I am now beginning to understand some and that is a fantastic feeling I must say. The other reason I have been updating so bad is that me and Max both have been ill. Which means we visited the doctor for the first time here in Paris. I will tell you about that later.

Dagens konst och funderingar

Vissa gånger när jag går förbi dem funderar jag över hur de kunde bli 'uteliggare'. Som den här talangfulla mannen till exempel. Som målar enorma porträtt i torrpastell, rätt på marken där flest människor passerar varje dag; Grand Boulevard. Längs med delar av gatan har han målat och även om färgen börjat suddas ut på vissa av målningarna visar folk respekt och trampar inte på dem. Fint.

Så undrar jag ibland också hur det kommer sig att det här är tillåtet. Att måla och pryda gatorna och fasaderna i Paris med konst på det viset. (På vissa fasader dock står ett förbjud skrivet.) Paris lever verkligen upp till ryktet om att vara en konstnärsstad.

English: Some of the people who lives on the streets are really talented and it makes you wonder how they ended up  were they are. Like this artist who make beautiful portraits on the streets of Grand Boulevard. It is interesting how this is allowed in Paris. It is true as they say I guess; that Paris is the city of art.

Le Printemps

Det fashionabla varuhuset Le Printemps har fått Alice i Underlandet-yra. Skyltfönstren går i Alice-tema. Räkna alltid med att Printemps ställer till med en show när det kommer till skyltningen. Varje jul exempelvis, bjuder de in gäster och det hålls tal inför invigningen julskyltningen. Folk samlas och trängs för att vara först med att få en glimt. Barn framförallt älskar deras skyltfönster då de är så fantasifulla och spexiga och det kan många gånger vara svårt att få till en endaste bild. För om det inte är små barnhuvuden som står och stirrar storögt in i fönstren så är det turister eller fashionistas som trängs.

Dock den här gången överskuggas skyltningen av designern Alexander McQueens bortgång. Eller är det mer korrekt kanske att säga att han hyllas? 

English: Le Printemps always has spectacular window displayings. This time they are inspired my Tim Burtons version of Alice in Wonderland.

Christian Louboutin

Syftet med den här bilden var att fånga de röda sulorna på den parisiska damens skor. Den röda sulan som markerar att skorna är designade av ingen mindre än Christian Loboutin. Helt enkelt vardagsmat i Paris, i synnerhet i vår stadsdel. Men när jag skulle ladda upp fotot insåg jag att jag lyckats dokumentera även två andra paristypiska ting. Nämligen den helsvarta klädnaden samt den lilla hunden! Hundar, speciellt små sådana, är en vanlig syn här. Jag trodde att svenskarna hade rekord i det men ack nej, vi ligger långt efter. Kanske inte så konstigt då att den råkar hamna på fotot. Well, jag passar åtminstone in på en av punkterna, min klädnad, om ändock utan de röda sulorna...

Fast dagen till ära drog jag fram de röda ballerinaskorna och de blåa jeansshortsen. Det var första gången i år jag hade på mig vårskor!

English: I took this photo to show you guys what I see everytime I step out from my apartment. (The picture is taken outside my door) Red soles on the parisian womans shoes, telling us she is wearing a Christian Louboutin design. Nothing strange about that, in matter of fact rather common in our neighbourhood. But when I was about to upload the picture I noticed I had captured two more very parisian things: the black outfits and the little dog! Dogs and dog poos everywhere you go and black black on everyone you see...

Dagens konst

Dagens konst fanns idag på marken istället för på de sedvanliga väggarna.

English: Art of the day.

Fettisdag

Ni som läst tidigare inlägg vet ju att jag och Max vallfärdade till Svenska Institutet igår för att få i oss varsin semla, men blev besvikna och snopna när det visade sig att de var slut då det hade varit rusning till caféet den dagen. Alla svenskar i Paris hade tydligen haft samma tanke. Men det lovade oss som sagt att baka fler idag och lägga undan två. Så efter lunchen idag tänkte vi att nu inte skulle spilla någon tid utan skynda oss till SI, så vi tog metron dit den här gången. Så lunchen hade inte hunnit smälta och vi var supermätta fortfarande, men vad gjorde väl det! Semlorna var hur goda som helst. Degen var fyllig och inte luftig som den kan vara ibland och mandelmassan var helt rinnig så man kunde suga i sig den. Slurp!

Semla med lingonsaft, mer svenskt kunde det inte bli.

Det var länge sedan jag såg påskliljor.

Svenska gottigheter för den med hemlängtan.

Klockor av L. Bäckman till salu.

Den lantligt inredda trädgården.

Den diskreta entrén

Delar av institutet.

Update: SI ligger på 11 Rue de Payenne i 3e arrondissement.

English: Me and Max finaly got our Semla today. It tasted more delicious than ever, maybe because we are in Paris? Or maybe the Institut de Suedois simply does great Semlor.

(Semla is a sweet bun with cream and almond paste. The third tuesday in February is sort of the national day of the Semla in Sweden.)

Update: SI is on 11 Rue Payenne in the 3rd arrondissement.

Chez Solli

Solli bjöd över mig hem till sig igår för ett litet knytkalas. Egentligen skulle Max ha följt med också men han har tvyärr blivit sjuker så kvällen för honom fick spenderas i sängen med aspirin och strepsil som sällskap.

Solli bor på Boulevard Saint Germain som är en tvärgata till vår, så det tar bara fem minuter att traska över. Jag tog med en flaska vin, soppa, grissini och Cantal-ost och hon bjöd på en god sallad och efterrätt bestående av ugnsbakade äpplen med kanel och socker. Superbt!

Det visade sig dock att Solli inte hade någon vinöppnare så vi fick knacka på hos grannen och fråga efter en. En chic ung kvinna med stor lägenhet som öppnade för oss i sina klackar och sa en lång lång mening på franska som varken jag eller Solli riktigt förstod.

English: I went over to Sollis for a dinner yesterday. I brought soup, grissini, Cantal cheese and white wine and she made a delicious salad and as dessert she had made baked apples with cinnamon and sugar.

Dagens onyttighet samt klädsel

Ja syftet med dagens promenad var ju som tidigare nämnt att besöka Svenska Institutet för att stoppa i oss varsin god semla en dag som denna. Vi måste fortsätta hålla vid de goda svenska traditionerna trots att vi inte längre befinner oss kvar i Sverige, speciellt en viktig dag som denna. Men tji fick vi, när vi kom fram var alla semlor slut! Trots att klockan inte hade slagit 15 än. Populära bakelser det där. Men det visade sig i alla fall att de faktiskt hade haft semlor. Så jag bad snällt, bad lite mer och tjatade till slut om att de skulle göra fler även imorgon. Jag vet att det är fusk, men kom igen! Vi hade trots allt vallfärdat i två timmar för det här syftet. Så till slut gick cafépersonalen med på det och om vi inte skulle hinna dit innan dem var slut igen skulle de lägga undan två för oss! Jippie yay!

Men eftersom jag var så inställd på en semla fick jag dämpa sockersuget på annat sätt. Det blev istället en varm och kladdig chokladkaka med apelsinsås och grädde på ett mysigt café på Rue des Archives i Marais. Jag är värdelös på att dokumentera namnen på caféer jag besöker, men ska bli bättre! Speciellt när de serverar så goda sötsaker.

Max lyckades fånga min första tugga. Jag blir som vanligt alltid lika överraskad och passionerad när jag äter något gott. Sådär så jag nästan inte kan tro att det verkligen är så gott.

Solen sken hela dagen, så tur är väl det då att Paris har uteserveringar året om.

Jag bjuder för en gång skull också på en dagens klädsel, varsegod!

English: Today was the Swedish national Semla day, a day when we eat a bun filled with almond paste(?) and cream. So we headed to the Swedish Institute to buy one each at the Swedish café. Unfortunately they had nothing left so I asked them to make some more for tomorrow, which they will! But I still had to have something sweet so we went to a café on Rue des Archives where I had a delicous chocolate cake with orange sauce and cream instead. The sunshine on the terrasse added to the great feeling...

Hippy Market

Den andra butiken jag blev helt såld på var Hippy Market som låg några nummer ner på samma gata. Det är en sådan butik som man helst håller tyst om så man får ha den helt för sig själv och gå där ensam och rota och plocka och testa och fynda de unika plaggen som bara väntar på en. Jag fullkomligt älskade butiken! Vintage!!!!! Överallt vintage. Fin vintage. Ren vintage. Cool vintage. Butiken var så fint upplagt och det fanns allt möjligt man kunde tänka sig. Jag blev som en duracellkanin, vilken skattkammare! Vilka fantastiskt fina kläder! Så mycket av allting också, både för damer och herrar. Max fick i princip släpa ut mig. Jag var så ivrig och ville kolla på allt allt allt. Att jag inte hört talas om den innan är underligt, lätt stans bästa vintagebutik i form av utbud och upplägg. Priserna är aningen dyrare än de superbilliga småbutikerna i Marais, men vad gör väl det när allt är så fräscht och fint och mycket? Jag skulle kunna spendera en heldag där.

Hippy Market i korsningen Rue de Turbigo och Rue Francais. Ser ni vad stor den är? Tror det är två våningar också men jag skonade mitt arma hjärta och höll mig på den nedre våningen enbart. Oh boy...

Varje hörna av butiken hade sitt eget tema, här rött.

Vintagejeans i högar.

Skinn, päls och djurmönstrat.

Färgglada halsdukar på hög. Det söta butiksbiträdet sken som en sol och tackade så mycket när jag sa att jag älskade butiken och hur de hade planerat och inrett med kläderna. Tydligen var det hon som låg bakom den finfina ordningen. Beyond Retro borde se och lära.

Färgglada klänningar i rader.

Skor och åter skor!!

Massor av skinnbälten. Jag tog kort på bara delar av butiken, självklart fanns där så mycket mer.

Okej, jag tror inte ni förstår hur fantastisk den här butiken är. Men om ni nu tar er dit och inser, så låt det här bli vår hemlighet! (Även om det varit snällast för butiksinnehavarna om ryktet spred sig.) Jag vet var jag ska gå när första lönen trillar in i alla fall.

English: Okay, where should I start. Today I discovered one of the best vintage stores in Paris, Hippy Market in the crossing of Rue de Turbigo and Rue Francais. There are no words for my excitement. The store was big and well organised in different categories. I wanted to look at each and every piece and I could have spent the rest of my day there if it wasn't for Max who almost had to drag me out. The prices are higher than at the cheap and small vintage boutiques in Marais but a bit lower than the prices at Beyond Retro, if you ever been there so to say. If you ever decide to visit this place you will realise how wonderful it is. But hey, let us keep the boutique as our secret so we can have it for ourselves! I know where I am going now, once my first salary is in my hands.

Tim Bargeot

Idag skulle vi förbi Svenska Institutet för att besöka deras café då det är fettisdagen och vi var supersugna på semlor. Som vanligt när jag är ute och går försöker jag ta rutter jag inte gått tidigare och idag var inget undantag. Så himlans tur dessutom för jag hittade två helt fantastiska butiker! Nåja, fantastiskt för den som har pengar i kappsäcken, förstår inte varför jag plågar mig själv med att traska runt så här från butik till butik. Längtar väldigt mycket till lönen börjar trilla in, speciellt efter idag!

Första butiken hette Tim Bargeot och gick i sann 60-tals anda. Rutiga kostymer i tweed, A-formade klänningar i plast, färgglada cirklar, myggjagare och rutiga strumpbyxor. Priserna var helt okej, en kortärmad skjorta gick loss på 45€ och en kavaj på 79€. För nya plagg som är såpass nischade så får det anses helt okej ändå i en stad som Paris. För den som gillar 60-talet så finnes affären på Rue de Turbigo ! Om inte annat så är det värt att bara spana in det coola butiksinnehavarna som ser ut att vara tagna direkt från det årtiondet.

Färgglada myggjagara i mocka och läder samt mönstrade strumpbyxor i bakgrunden.

Kavajer i tweed och manchester.

A-linjeformade plagg i syntetmaterial för den som eftersträvar en 'futuristisk' look.

Många många coola kavajer fanns det.

Voila, här har vi entrén!

English: If you like the 60's you must definitely visit the Tom Bargeot store on Rue de Turbigo! The prices are okay, a sleevless shirt is about 49€ and a jacket 79€.

BNP, Sorbonne och Notre Dame.

Det här med administration är ju inte Frankrikes starkaste sida. Tror de flesta svenskar som kommer till det här landet kan skriva under på det. Det senaste dagarna har jag fått känna på detta faktum extra mycket i form av bank- och skolärenden. Jag har tidigare haft problem med min bankman som är en virrig ung snubbe från Marseille som är den enda som talar engelska på kontoret. Denne unge herre pratar hellre fotboll än bank när man besöker honom. Så när problem uppstår i form av konstiga brev i brevlådan som man inte förstår fullt ut på grund av språket, då står han handfallen. När man senare istället går till närmsta bank för att få tala med någon annan då ryter de åt en om man inte riktigt gör saker och ting på deras sätt, deras långsamma och alltid alltid ologiska sätt. Som att enbart en åt gången får gå in genom dörrarna (jag har då ingen aning om varför). Så om jag kommer i sällskap med Max så får den ena av oss stå utanför och vänta till den andra gått in. Sedan när den första är inne är det okej att den andra stiger in. Kö bildas därinne men det är ingen fara så länge man går in en och en, och gör du inte det får du dig en redig utskällning!

Eller som på Sorbonne när man får stå i kö efter kö och får lapp efter lapp och hela systemet är så otroligt långsamt och ogenomtänkt att du bara vill slita håret av dig och skrika 'varför???'. Det som förvånar mig är att de själva verkar trivas så bra med det här. När jag skulle hämta ut mitt schema fick jag stå i kö i en halvtimme för att få ett papper med mitt namn på och en hög med onödig information. Bakom disken satt tre personer; en som tittade på mitt studentkort en som tog de fem olika informationsbladen och la ihop dem för mig och en tredje som satt med armarna i kors och kollade att de andra två gjorde rätt. Säg mig, kunde de inte ha förberett informationsbladen innan och säg mig kunde de inte ta varsin elev så att kön kunde gå tre gånger så snabbare? Jo men tjena, när jag då är färdig ska jag ställa mig i ytterligare en kö för att få min bok. Eeeh... kunde de inte haft en hög med böcker på första stället? Så ja, klart det visar sig att jag har fel schema, ett schema som krockar med mitt jobb. Trots att jag varit hos dem både en och två gånger tidigare och fint stått i kö länge länge för att deklarera att jag kan absolut inte ha skola vissa tider då jag jobbar! Så till en tredje kö för dagen tänker jag, men av någon anledning har de bestämt sig för att stänga kontoret just och unikt den här dagen. Istället får jag komma dagen efter och så där håller det på precis hela tiden på Sorbonne och på banken. Vi ska inte ens börja om att prata om mataffären... det får bli i ett annat inlägg.

Men när jag väl började skolan glömde jag bort allt det där snabbt, för min vy från klassrummet var återigen oslagbar och jag tackar Sorbonne för att ha lokaler på sådana härliga platser.

När jag stiger ut från skolan skymtar jag Notre Dame. Sorbonne, du är förlåten. Paris har återigen stulit mitt hjärta.

English: The French administration is very slow and ancient. The banks, Sorbonne, malls, everywhere you go basically. Coming from fast and modern Sweden this can be really annoying sometimes and I've had my share of irritation and frustration many times. But luckily, the view from my classroom makes me forget how awfully slow Sorbonne can be sometimes and as I fall in love with Paris again I forgive and forget all the long slow lines and unneccessary papers.

Crous

Sedan skolan började har jag och Max ätit lunch på studentrestaurangerna i staden. Vi går i skolan 10-12 båda två och efteråt skyndar vi oss till någon 'bamba' så vi hinner i tid innan kön blir alldeles för lång och tröttsam. Maten brukar aldrig kosta mer än 3.50€ och då får man en huvudrätt med en sallad och efterrätt till. Egentligen kan man fritt välja vad man vill ha, måste nödvändigtvis till exempel inte ha en sallad till. Huvudsaken är att man plockar till sig minst 6 poäng och då är huvudrätten mellan 3-4 poäng. Och det finns mycket att välja på! Ska se om jag kan få till ett kort på det nästa gång.

Det går oftast att välja på tre-fyra rätter och då finns det många gånger pizza, pommes frites eller andra onyttigheter. Så det är svårt att hålla sig till de hälsosamma produkterna och lockelsen är väldigt stor att bara strunta i grönsakerna, frukten eller salladen och istället ta nuggets med ketchup och pommes frites med bröd och ost till förrätt och en stor tårtbit till efterrätt. Max och jag känner oss alltid väldigt vuxna i våra val när vi jämför med de andra vid borden. Vi är minst sagt i minoritet när vi äter våra rätter.

En snabb blick åt sidan visar högar med pommes frites, chokladpudding och coca-colaburkar.

För er som bor i Paris och är sugna på att äta er mätta för ett litet pris så finns det en hemsida till dessa restauranger: www.crous-paris.fr. Det finns flera olika i stan och enda kravet är att man är student. Dock skiljer sig kvaliteten avsevärt mellan de olika platserna.

English: For poor students such as me and Max, Crous is invaluable. It's cheap and often very good food. You can have a salad, a fruit and a main course for less than 3.5€. Although it is often hard to not choose the unhealthy food such as the french fries and the chocolate puddings. Just look at the other plates on our table. Crous has restaurants all over Paris and the quality varies. Check out their website for more information: www.crous-paris.fr.

Alla hjärtans / Kinesiskt nyår

14:e februari och således i år både Alla hjärtans dag och Kinesiskt nyår. Vi mötte upp Atefehs amerikanska polare Alaina för lite drakskådning i "China Town". Till en början inga drakar men pynt och rött skräp överallt på gatorna.



Vi slank in i en butik där Atefeh ville köpa kinesiskt nyårsgodis, helst allt godis. Vi slog, föga överraskande, till på risgodis och jordnötskakor.



Eftersom vi glömde ta kort på maten vi åt så smygfotade Atefeh rätten lite senare under dagen. Jag trodde vi åt kinesiskt men efteråt kom vi på att vi hade satt i oss vietnamesisk nudelsoppa och jag hade ätit lite blandat grillat med ris. Gott, men mannen vars händer ni skymtar på bilden visade så att vi nästa gång vet hur rätten skall ätas på riktigt. Allt ska ner i skålen! Allt!



Så till slut hittade vi drakar! Galna kids som studsade runt i drakdräkter, smällde smällare och spelade teater. Coolt!



Vi skulle "bara" ta en kaffe och när vi satt där så kom ett helt gäng drakar och började spexa utanför fönstret. På 5 minuter var det en stor klunga människor och vi hade första parkett, inomhus. Nice!











Smällare! Och om de lät! Galet. Nu vet vi var allt rött skräp kom ifrån.



Avslutade dagen men en risgodis som jag tror Atefeh ger tummen upp och jag inte ger någon tumme.

/Max

English: Valentines Day was spent in China Town since it was the New Years Eve for all the Chinese. Everywhere the brightest red and crowded with people. Alaina joined us and we ate Vietnamese food (thought it was a Chinese restaurant first, ha!) and bought Chinese New Years Eve candy and beer for 1€. Afterwards we went to a brasserie for a coffee for me, vin chaud for Alaina and hot chocolate for Atefeh when the dragons came by and put on a great show right outside the window from were we sat. Front seats during the whole show! It is the Tiger's year this year by the way.

PAULs

Lite ofrivillig bloggpaus har det blivit då det varit på det ena och det andra som upptagit min tid. Men nu ska vi se om jag kan göra en kort resumé.

På morgonen på min födelsedag fick jag frukost på sängen! Väldigt svenskt och jag är minsann inte helt van. Men alltid ett trevligt sätt att väckas på. Sedan väntade samtal från Sverige och England och jag talade länge och väl med delar av min familj. Så fint. Så mysigt. Så saknad. Tack ni älskade för att ni uppvaktade mig så på min födelsedag. När vi kommit i ordning till slut drog vi till PAULs som ligger på 77 Rue de Seine. Det är sådant ställe där de chica parisiska kvinnorna går för att sippa på sitt thé och skvallra i någon timme eller två under ljuset av de stora fina kristallamporna.

Jag var osäker på vad jag skulle välja så jag bad servitrisen att välja ut något gott som påminde om en tårta då vi var ute och firade min födelsedag och rätt vad det är kommer hon tillbaka med en tårtbit med ett ljus på! Så jag blundade och önskade och var alldeles salig över denna lilla överraskning. Tårtan var för övrigt en Tarte Citron och till det drack jag vitt vin då de inte hade champagne. Max tog en Tarte Framboise med en espresso.

Max passade in i den fina barocka miljön.

Min vän Solli hade rekommenderat PAULs Pain Raisin tidigare och sagt att dem bakade äkta sådana som var supergoda. Som den bakelseexpert hon verkar vara (och det faktum att hon arbetar hetlid på Ladurée) så svalde jag allt hon sa med hull och hår och sprang iväg och köpte de omtalade russinbakelserna häromdagen. Jag har inte så mycket att jämföra men kan konstatera att visst var dem fantastiskt goda! Solli du får sluta prata bakelser med mig, det är inte bra för mig! Eller så får du prata om det under tiden vi powerwalkar.

English: On my birthday we went to PAULs on 77 Rue de Seine here in Saint Germain were the guests are so oh very chic. I had a small bottle of wine and a Tarte Citron and the sweet waitress came with a candle on it! Max ate a Tarte Framboise with a cup of coffee. Check out this place for a Parisian feeling and try the delicious Pain Raisin that I discovered thanks to Solli.