film_01.mov

Den nya ljusshowen på Eiffeltornet som enbart syns från Trocadero!

Pâtisseries

Eftersom det är mitt hundrade inlägg så tycker jag vi måste fira med bakelser! Men ni får bara titta... Som jag så tappert försöker göra vareviga dag här! Jag har gått och frågat mig själv varje dag sedan jag kom hit hur fransyskorna lyckas hålla sig så pinnsmala trots utbudet av läckerheter på var och varannan gata. Fick veta svaret igår av Georges. Jo serrni parisarna unnar sig en bakelse om dagen, som frukost! Georges själv berättade hur han inte kan gå en dag utan sin älskade maccaron. Han måste ha den med en espresso varjevarjevarje dag! Jag kanske borde anpassa mig till detta parisiska sätt att leva?

Je suis une étudiante aussi

Livet är inte bara frid och fröjd här, nu väntar plugg plugg plugg.

Nytt i garderoben

Idag slog jag till på den här jackan. Kikat på en sådan modell länge nu. Vad tycks, behålla?

Le cinéma

På den franska vita duken visas just nu Lucky Luke.

Klockor

I skyltfönstren i Marais kan man stirra hur mycket som helst... Se men inte köpa.

Montgallet

Min ena station ser ut så här. Här står jag vissa förmiddagar på väg till Sorbonne.

Förra veckan samma tid:

Apple Martini avec Lovisa, Julie, Benedict et Marcus.

Maintenant:

WAD-magazine et Spotify, mais aprés le diner chez Nabil.

Världen är liten...

Samma kväll som jag träffade Jean Paul Gaultier träffade jag även Mili, modefotograf från Sverige som hade en av sina foton på utställning här i Paris. Det är han som jag står med på bilden med monsieur Gaultier. Vi hängde tillsammans hela kvällen och hade mycket att prata om. Dagen efter åkte han hem till Sverige igen men vi behöll kontakten. Igår skickar han mig den här bilden, tagen från Club Sandwich-festen häromveckan. Bästa festen någonsin, måste bara säga det igen! Hur som haver, bilden är inte hans för han var inte i Paris då. Dock var hans kompis tydligen på samma fest och råkade klicka av ett foto på mig, Max och Veronica av alla personer, när vi står och skakar loss på dansgolvet. Därefter lägger han upp bilden online för Mili att beskåda, en till anledning att säga att världen är liten? Lustigt också att Mili kände igen mig, för när vi träffades hade jag utsläppt hår och glasögon, och definitivt inte en mask.

John Nollet goes Nabil

Okej, då har tisdagen kommit och tisdagen gått så nu ska jag berätta vad som hänt! Vet inte riktigt var jag ska börja... kronologiskt brukar fungera bra.

Minns ni Club Sandwichs Halloweenfest jag berättade om? Där träffade jag Nabil. En urskön kille som jag klickade med direkt och vi bytte nummer. Hårstylist, låtskrivare och modell, headhuntad av ingen mindre än John Gallianno själv. Bara några dagar efter festen ringer han upp mig för att berätta om en fantastisk händelse, som han uttrycker det. Lite förvånad att han inte ringde några av sina franska vänner först låter jag honom berätta om när han varit och pratat med Paris allra bästa hårstylist och hur han nu fått en jobbintervju hos denne. Vad roligt! -utbtrister jag lite förvirrat. Han berättar om utmaningen han fått: -Gör en make over. Tänk på en Chanel-klänning. Gör det vackert, gör det klassiskt och gör det perfekt!

Nabil som modell för Vivienne Westwood. Här finns några fler bilder på hans modellkarriär. Om ni är konfunderade; Djinn Airam är hans professionella namn.

Åh vad fabulous! - tjuter jag. Och det är då jag förstår varför han ringer just mig. - Jo Atefeh, jag behöver en modell! Lite exalterad tackar jag och tvekar inte en sekund. Fria händer får han dessutom, har aldrig gett det innan. Men kom igen, killen har ju jobbat på Frederic Fekkai i New York, varit Martha Stewarts hårstylist, varit med på Tyra Banks show för sina skills, jobbat med håret på serien Samantha Who.............

Jag läser även på om mannen han ska intervjuas hos; John Nollet. Såpass duktig som kändisfrisör att han själv blivit kändis visar det sig. Såpass erkänd att Louis Vuitton specialsytt väskor till hans verktyg. Såpass eftertraktad att han får turnera runt i världen för att utföra sin tjänster. Ja ni förstår då att hela grejen genast blev väldigt spännande!

John Nollet är Monica Belluccis personliga hårstylist. Här är hans hemsida.

Så igår började den långa processen. Klockan 16.00 plockade Nabil upp mig, klockan 03.00 var vi färdiga. Men Nabil arbetade på i warpfart kan jag meddela. Ta kort, Tvätta, avfärga, tvätta, föna, platta, klippa, färga, tvätta, föna, slinga, tvätta, föna platta, klippa. Något liknande var det. Ni ska se honom. Han är redan en stjärna. Passionen lyser i ögonen på honom när han arbetar. Total fokus är det. Inte en sekund är tråkig och han kan hålla på i timmar. Han rör och för sig med håret på ett sätt jag inte sett någon annan göra och perfektionismen är total. Jag hade inte en tråkig stund just för att det var så inspirerande att se honom i arbete. Sällan jag träffat på någon som är så talangfull i det den gör. Det var fascinerande att beskåda. Som grädde på moset älskade han mitt hår. Med allt illa jag fått höra om mitt hår på svenska frisörsalonger hade jag varit supernojjig innan om att han inte visste vad han gett sig in på. Men han bara skrattade och förstod inte alls vad jag pratade om. Sa att han visste med en gång att det var mig han ville styla och passade på att ge en känga till de svenska salongerna för deras lathet och okunskap! Ja då vill jag härmed också göra det! Gett!

Så vi kommer i säng vid fyra på morgonen, somnar vid fem för vi är så nervösa och åtta går vi upp för den sista touchen. Så beger vi oss av stylade till tänderna. På vägen går Nabil runt och fixar mig hela tiden och jag får känna på livet som påpassad stjärna. Han berättar för mig hur den processen han gjort enbart görs på kändisar just för att de fotas så mycket och i så många vinklar. Syftet är att undvika linjer i håret och istället få håret att se ut som det bara skiftar i olika nyanser. Han började ju med att färga av allt, så ett tag var jag helblond. Sedan stod han med en målarpalett och målade på håret som en tavla. Lindade in håret i massa massa bomull och la på plast runt det. Del för del. Sista färgningsdelen var en toning han la över hela huvudet... Så här blev resultatet:

Ingen mer Elaine, nu är det Eva Longoria som gäller tyckte han! Här i mittbena.

... och här i sidbena.

Här ser ni skiftningarna, linjerna vid kammen på spännet är lagret under som syns.

Vid sidan ser det ut så här med de olika lagren av hår. Nabil ville egentligen inte att jag skulle ta dessa bilder då håret är helt ostylat och utan produkter. Pfff.... perfektionist! Jag måste ju visa mina läsare.

Och John Nollet? Han är verkligen en guru inom det han gör. Det var precis som att han utförde yoga med mitt hår såsom han röde sig kring det, böjde sig fram och tillbaka, gick runt mig ett halvt varv för att dra huvet tillbaka en kvarts, vinklade handleden och sen vinklade saxen ... Referade mitt huvud till en sol och tog god tid på sig att visa Nabil hans teorier kring vartenda hårstrå. Hans studio var fantastisk. Betonggolv, vita orkidéer, stuckaturer i taket och inslag av hans Louis Vuitton-väskor och fina glasburkar med oljor.

John Nollet med några av sina Louis Vuitton-väskor.

Jobbet? Det får vi se om ett par dagar. Men det bådar gott då Nollet pratade med Nabil som han redan hade jobbet och istället för att som vanligt kritisera faktiskt gav just honom beröm. Sa att hans arbete med mitt hår var nästan perfekt, fina ord det där ska ni veta. Duktiga Nabil. Nu är jag supertrött och mer förkyld än någonsin. Har haft en ihärdig hosta och förkylning i över tre veckors tid. Sov gott allihopa och hoppas ni inte tyckte det var för dunderlångt. Det var en ära att ha fått en sådan fantastisk skönhetsbehandling av Nabil och hans magiska känsla för hår. Samt även att Paris allra bästa stylist, monsieur Nollet, som tar 700€ för enbart en klippning, tog emot mig i sin studio för att finjustera mitt hår och göra det perfekt. (Oh well, vet att det var Nabils dag men jag njöt av varenda sekund!) Så nu kommer jag verkligen sova gott.

I fredags

I fredags unnade jag mig en kväll för mig själv. Då blev det gröna druvor, ett glas bordeaux och drugoballs (?). Mycket goda och färgglatt kemiska bollar.

Testade även kottegodis. Som smakade bark. Typ.

Och passande nog för mig som inte gillar läsk, så hittade jag iste i tvåliters flaskor, ett poäng till Paris. Så en iste med mangosmak fick det bli också, matchade mitt nya gula nagellack. Rena rama lyxkvällen med andra ord.

Ja men okej jag erkänner, gick ut senare på kvällen också. Men kunde inte låta bli. Dock höll jag mig hemma igår. För jag blev sjuk. Igen!

Ut på stan...

Nu ska jag och min Elaine-frisyr (karaktär i tv-serien Seinfeld för de som inte vet) och mitt orange läppstift och gula naglar ut på Paris gator för att se vad staden har att bjuda på idag. 80-tals inspirerad så det ryker om det. Tjingeling!

Automne à Paris

Det bästa med de här löven var att dem fortfarande var frasiga...

Les hommes qui n'aimaient pas les femmes

Det finns några svenskar som är mer kända än andra här. Bland andra Stieg Larsson. Fast här heter hans bok "Män som inte älskar kvinnor". Lustig det där.

I min påse från Lafayette...

... fanns den här tjugotals-inspirerande hatten med den fina rosetten bak, samt min nya ullboa som guppar så fint när jag strosar runt på gatorna. Vad tycks?

Måste bara göra ett snabbt inlägg i all extas. Bara så jag själv kan kika tillbaka och komma ihåg. Livet här är ibland helt sinnessjukt. På ett positivt sätt. Så mycket galet som händer hela tiden, så mycket intressanta människor som jag fått äran att prata med. Självklart många underliga också så klart, men dem lär jag mig snabbt hur att filtrera bort. Åh om det går vägen ska jag berätta för er om en sak på tisdag!

Le dernier soir avec mon petit ami

Lord have mercy...

... ty jag har syndat och öppnat upp plånboken, och inte på vilket ställe som helst. Någon som kan gissa vad det är i påsen?


PS/ Anette krya på dig, jag tänker på dig! /DS

Den senaste tiden har jag...

... sett Paris i skymning på ett tak.

... varit på L'Institut du Monde Arabe med bästa sällskapet.

... ätit Margret de Canard på en mysig fransk krog som låg undangömd på en bakgata.

... umgåtts med min nyfunna amerikanska vän Alaina till alldeles för tidigt på morgonen.

... varit i Paris underjord för att åka mycket tunnelbana.

... strosat runt på de parisiska gatorna på kvällstid.

... varit på Svenska kyrkan...

... för att sjunga i kören.

... haft en enorm knut på hjässan, sotade svarta ögon, rosa läppar och alldeles för genomskinlig spetstopp.

... sprungit runt på konstfestivalen Fiac.

... köpt likadana masker tillsammans med Veronica...

... för att gå på det bästa Halloween-partyt i Paris...

... med damer som satt på stora hästar i metall...

... och såg väldigt flotta ut allihopa.

... men framförallt har jag umgåtts med den sötaste pojken på jordens grund.