SENASTE NYTT

Det är lite sorgligt men mest väldigt spännande att nu äntligen få dela med mig. Jag kommer från och med nu sluta skriva på den här adressen för att istället börja som Premiumbloggare för den coola VeckoRevyn och deras bloggportal som lanserades i fredags.

När jag påbörjade min blogg om Paris var min avsikt att enbart ha en resedagbok för familj, släkt och vänner. Med månaderna som gått har jag upptäckt att läsarantalet bara ökat linjärt och numera jag otroligt nog läsare från hela världen; Sverige, Danmark, Norge, Finland, Tyskland, Grekland, Israel, Arabemiraterna, Vietnam, Canada, Frankrike, Thailand, USA, Kina, Schweiz, Italien, Holland, Spanien, Australien, Tjeckien, Kroatien, Polen, Estland och fler.

Det fanns tydligen ett intresse av en sådan här blogg så det var bara för mig att acceptera och glädjas och fortsätta skriva på ännu bättre, och på engelska. Att få börja skriva för VeckoRevyn är en ära och ska bli väldans roligt. Bytet innebär att jag kommer satsa ännu mer för att göra en roligare blogg för er. Jag kommer behöva eran hjälp: Berätta ännu mer om era tankar kring bloggen och vad ni vill se mer av så det blir en dynamisk blogg. Så vill jag även att ni gör ytterligare en sak och det är att i utbyte mot att jag underhåller er om mitt Parisliv så gör ni en herrans massa god reklam om världens bästa blogg om Paris! Deal?

Så vad är Premiumbloggare? Jag citerar VeckoRevyn:

Nu öppnar vi möjligheten för alla att blogga på Veckorevyn. Vi har tre olika kategorier av bloggare. VIP, premiumbloggare och användarbloggare. VIP-bloggare är de som har ett avtal med Veckorevyn. Premiumbloggare blir du när din trafik stiger över 2500 unika besökare per vecka.

Gå med du också och börja skriva av dig!

Min nya adress är härmed: http://blogg.veckorevyn.com/ferferi/ Så markera det som en av favoriterna från och med nu!

Nu säger jag adjö här, kanske för ett tag kanske för alltid. Ses på den nya hemsidan.

English: It's a bit sad but mostly very exciting to finally share this with you. I will from now on stop righting at this adress to instead start as a Premium blogger at the cool Swedish VeckoRevyn and their new blog site that was introduced this past Friday.

When I started to blog about Paris my purpose was to only have a travels diary for my family and friends. But as the months went by I noticed that the amount of readers was increasing linearly and now, unbelievably enough, I have readers from all over the world; Sweden, Denmark, Norway, Finland, Germany, Greece, Israel, Arab Emirates, Vietnam, Canada, France, Thailand, USA, China, Switzerland, Italy, Holland, Spain, Australia, Czech Repuclic, Croatia, Poland, Estonia and more.

Apparently there was a need for such a blog so for me, I just needed to accept that and be happy about that and continue writing even better, and in English. To start writing for VeckoRevyn is an honour and it's gonna be a lot of fun. The change means I will invest even more to make the blog even more fun for you. I will need your help: Tell me more about your thoughts about the blog and what you want to see more of so we can make it to a dynamical blog. Also I want you to do one more thing and that is; in exchange of me entertaining you with my Parisian life you do a lot of nice advertising for the best Paris blog in the world. Deal?

So what is a Premiumbloggare? I quote VeckoRevyn:

Now we make it possible for everyone to start blogging at VeckoRevyn. We have three different categories of bloggers. VIP, Premium bloggers and user bloggare. VIP-blogger are the ones who has a contract with Veckorevyn. Premiumblogger is something you become when your traffic exceeds 2500 unique visitors each week.

Join in and start writing you too!

My new adress is from now on: http://blogg.veckorevyn.com/ferferi/ So mark it as a favourite from now!

Now I say adieu here, maybe for a while, maybe forever. See you on the new website.

Stiltje i Paris? Non.

Om ni undrar varför det är stiltje så är det för att jag har finbesök. Så jag passar på att fråga: är det något ni vill att jag berättar mer om när det kommer till Paris?

English: If you wonder why nothing is happening on the blog it's because I have grand visitors from Sweden. So I take the opportunity to ask you if there is something you want me to talk about more when it comes to Paris?

Monday it is

Eeh. Nu får ni inte bli arga men det kommer dröja till måndag innan jag kan berätta mer om det som händer. Helt enkelt för att dagarna är för korta. Men satan i gatan, nu känner jag att det här blivit väldigt hajpat. Glöm allt jag sagt.

English: Eeh. Don't get mad now but it will take until Monday before I will be able to tell you more about what is going on. Just because the days are too short. But damn scam, now I feel that this has became very hyped. Forget everything I've said.

Dagens konst i metron

Metro kan bjuda på överraskningar.

English: The metro can sometimes surprise you. The art of today.

Giverny

Folk! Kära folket! Om det är någon där ute som har tips på hur man tar sig till Giverny enklast så får ni gärna dela med er till mig. Jag väntar finbesök.

English: Folks! Dear folks! If someone out there has any tips on how to get to Giverny as easiest you are welcome to share that with me.

Yakiniku med färdigsallad

Nu blire middag! Grönsallad med tomater, mozzarella och yakiniku. Enkelt och supergott. Vi har blivit så frankrikeriserade. Inte Yakinikun så klart, utan salladen. Tidigare, i Sverige, brukade jag fnysa åt påsarna med färdighackad sallad. Vem köper något sådant egentligen? undrade jag. Efter några månader i Paris blev svaret: Jag själv. Det är sällan jag ser någon här faktiskt köpa ett salladshuvud. Det finns så många olika påsar med olika sorters sallad och i olika storlekar och prisklasser. Latheten slår till när dagarna känns för korta. Så jag skulle vilja säga att jag rekommenderar de här påsarna. Samtidigt som jag ändå inte vill säga att jag rekommenderar dem då jag inte har så mycket kunskap om ämnet och gissar att det kanske inte är så miljövänligt. Påsarna i sig till att börja med. Hur som haver, då det här är inte är en matblogg, inte heller en Japanblogg, så överlåter jag receptet till Yakiniku till er att finna i det vida världsnätet. Bon Appetit!

English: Dinner time! Green salad with tomatoes, mozzarella and yakiniku. Simple and delicious. I have become such a francophone here. Not the Yakiniku, of course, but the salad. Earlier, in Sweden, I questioned those who would ever buy a ready-to-serve bags of salad, chopped and washed. After a few months in Paris the answer was: Me, myself, I. It's not often that I have seen anyone here actually buy a whole piece of lettuce or other salad. There are so many different kinds of salad bags, in different sizes and price ranges. The lazyness is showing its consequences when the days feel too short. So I would love to say I recommened these bags. At the same time I don't want to recommened them since I don't have much knowledge about the subject but guess that it's not environmental friendly. The bag itself to begin with. However, since this is neither a food blog nor a Japan blog, I let you guys find the recipe for Yakiniku yourselves on the world wide web. Bon Appetit!

Soon!

Oï oï oï oï oï! Det händer grejer. Det ska bli kul att dela det med er snart. Nyfikna? Håll ut lite till!

English: Oï oï oï oï oï! Things are happening. It's going to be fun to share it with you soon. Curious? Hang in there just for a short while!

Weather change

Igår såg jag ut så här. Jag invigde de nya kilklackarna och hade min långkjol för första gången i år. Idag blir det på med regnstövlarna. Igen. Kommentarer överflödiga numera på det ämnet. (%€&?/"§€!!!) Jag tänker positivt: Första pollenallergichocken som uppstod under den soliga halvan av dagen och som tvingade mig att hålla mig inomhus är numera ett minne blott. Nu ska jag gå och äta indiskt. Med regnstövlar på.

English: Yesterday I looked like this. I put on my new wedges for the first time and my long skirt the first time this year. Today it's back to rain boots again. Comments unnecessary nowadays regarding this subject. (%€&?/"§€!!!) I am practising positive thinking: The first pollen allergi chock that occured the sunny first part of the day and forced me to stay indoors is now only in my memories. Now I am going to have some Indian food. With rain boots on.

Café Saint Germain

Gårkvällen spenderas på en uteservering i sällskap med Nici, som är en god vän till mig här i Paris. I sällskapet fanns även några blossande giftpinnar, en ros, en BlackBerry och en iPhone, ett par solglasögon som med kvällen blev onödiga, samt ett glas isande god Martini och ett glas söt Sancerre. Var det någon som sa tisdag? Jag hörde inte det.

English: Last evening was spent on a terrasse together with Nici, who is a good friend of mine here in Paris. We were accompandied by some poison sticks, a rose, a BlackBerry and an iPhone, a pair of sunglasses that lost its purpose as the evening went by, and one glass of icy Martini and one with sweet Sancerre. Did someone say tuesday? I didn't hear that.

Café Saint Germain: Rue de Buci.

Ben & Jerry's in Paris

Ben & Jerry's. Ja jag vet, det är inte franskt. Men vad göra när det ligger mellan hemmet och parken? Klart jag måste testa. Så varsin coupe med Ben & Jerrys blev det igår. I smakerna 'New York Blabla Fudge', 'Blabla Caramel Fudge' för mig och för pojkvännen byttes det sista ut mot 'Strawberry Cheesecake'. Jag körde hela vägen och hade även krossad noisette och chokladsås på. Slurp! MEN, jag har ätit godare glass. Lite överreklamerat, tycker ni inte?

English: Ben & Jerry's. Yes I know it's not French. But what to do when it's situated between my home and the park? Of course I had to try it. So we took a coupe each with the flavours 'New York blabla Fudge, 'Blabla Caramel Fudge' for me and for my boyfriend the last one was changed to a 'Strawberry Cheesecake'. I went all in and also had som crushed noisette and chocolate sauce on the top. Yammy! BUT, I've had better ice cream. A bit overrated, don't you think?

Ben & Jerry's: 1 Rue du Four, 6arr.

Fransk film

Just nu ser jag på fransk film. Känner igen den manliga huvudrollsinnehavaren men kan inte sätta fingret på'n. Någon?

English: Right now I am watching a French movie. I recognise the male actor but I just can not figure out his name. Anyone?

Ècole des Beaux Arts

Igår var vi på skattjakt jag och Max. Vi skulle egentligen gå bron över Seine till Rive Droite (högra stranden om Seine) men så såg vi att grindarna till Ècole des Beaux Arts var öppna. Åhå! Beaux Arts är en av dem mest inflytelserika konsthögskolorna och dess historia förtäljer bland annat att Louis XIV plockade studenter därifrån som skulle dekorera hans magnifka och oblygsamma hem (läs: slott) i Versaille. Så klart vi måste kika in på den här anrika skolan så vi går in och vi går runt omkring och vi går in på områden ingen annan gick. Vi kändes oss lagom busiga och smågangsters när vi öppnade stängda dörrar och gick in på bakgårdar. Spännande! Nya delar av mina områden som jag nu upptäckt!

Inne på skolgården. Eller högskolegården.

Just det jag har en blogg, vända sig om.

På bakgården där det låg/stod massa udda saker utspritt. Som fåtöljen i sten till vänster. Det var en tyst och övergiven känsla över bakgården.

Konst som lämnats kvar på bakgården.

Så såg vi en dörr, steg in och möttes av cool graffiti. Vågar vi gå längre in?

Klart vi gjorde.

Till vi såg en ny dörr. Vågar vi öppna?

Ja det gjorde vi och nej det ångrade vi inte.

Så gick vi ner, fast den här gången tog vi inte bakvägen. Ser ni vakten längst ner som förskräckt vänder sig om och undrar hur sjutton vi kunde undkomma honom?

Högst upp till vänster var det som vi kom in först.

English: Yesterday we went on a treasure hunt me and Max. We were supposed to walk over the bridge towards Rive Droite (right bank) but saw on our way that the gates to Ècole des Beaux Arts were open. Ooh! Beaux Arts is one of the most influental art schools in France and amongst its history you can read for example that Louis XIV himself picked out students to decorate his magnificent home (read: castle) in Versaille. Of course we had to take a look into this renomméd school so we walk in and we walk around we walk in places no one else were walking in. We felt a bit like kids or gangsters when we opened closed doors and walked into the back yards. Exciting! New parts of my neighbourhood that I now have explored!

Fransk choklad

Jag gillar Påsk. För då får man choklad av sin älskade. Fransk choklad dessutom då parisarna är galnare än vad vi är när det kommer till den här afrodisiaken. Här har jag just tagit mitt första bett och försöker dölja att jag har munnen full när pojkvännen ska ta ett kort. Det ser ju vem som helst att det inte gick så bra.

English: I like Eastern. Cause then you get chocolate from the one you love. French chocolate too since the Parisians are crazier than us when it comes to this afrodisiac. Here I had just taken my first bite and am about to hide the fact that my mouth is full of chocolate when the boyriend is about to snap a picture. Anyone can see that my attempts weren't so successful.

Att skicka sms i Paris

Här i Frankrike, nåja storstaden Paris åtminstone, så lämnar man hellre telefonsvar än skickar sms har jag märkt. Till skillnad från Sverige, nåja Göteborg, alltså. I Sverige var det sällan jag behövde lyssna av mina voicemail och var gång någon lämnade ett meddelande där suckade jag bittert. Här är det vardag. I början innan rutinerna hade fallit på plats tyckte jag det var så ansträngande att behöva ringa upp och lyssna på mitt telefonsvar så det blev att jag ibland lade alla meddelanden på hög för att lyssna av dem samtidigt. Mina vänner förklarade då ofta förtvivlat efteråt att det aldrig gick att få tag på mig. Men de hade inte skickat något sms? Hur skulle jag veta att de ville mig något? Nu har det blivit tvärtom och jag själv kan tycka att det är jobbigt att behöva smsa fram och tillbaka när jag enkelt bara kan spela in det jag vill säga på några sekunder. Sådana tillfällen suger det hårt och illa att det kostar skjortan att ringa med kontantkort här. Ett abonnemang nästa?

English: Here in France, oh well the big city Paris at least, one rather leaves a voicemail than sends a textmessage, so I've noticed. Unlike Sweden, well Gothenburg at least, that is. In Sweden I seldom had to call up my voiceinbox and the rare times when someone actually left a voice mail I sighed loudly. In the beginning here, before I the new Parisian routines started to invade my life, I usually waited a while until I really had to listen to the bunch of recent voicemails. My friends then often and desperately said it was hard to reach me. But they hadn't sent me any text messages? How could I know they had been trying to find me? Now I have become the opposite and find it difficult when ever I have to write back and forth with my friends, when I easily can record what I want to say in a couple of seconds. Those moments really suck hard and bad since it costs a fortune to call without a phone subscription...

Coco & Co

Ni vet väl vid det här laget vad söndag innebär i Paris? Brunch ja. Tur nog för oss har vi Paris charmigaste café precis ner för gatan, Coco & Co heter det. Bara det söta namnet i sig gör det värt att besöka. Coco & Co koncenterar sig på ägg och konsten att tillaga det på oändligt många sätt. Har du aldrig ätit en omelett på Coco & Co så har du aldrig ätit omelett. Visserligen har jag ätit godare brunch här i Paris, godare, mer mättande och mer spännande. Men på grund av sin charm, på grund av den supertrevliga ägaren och på grund av den lantliga, vita inredningen med kolsvarta bord så måste jag ändå rekommendera det här. Det här intima lilla caféet ligger bara ett stenkast från de populära och turistiga Café de Flore och Les Deux Magots. Så för en sann parisisk atmosfär med massa kärlek... det är här det gäller. 11 Rue Bernard Palissy i 6arr.

Söta dörren intill där man måndag till fredag kan köpa antikviteter.

Massa goda recensioner...

Stora menyn med äggrätter på väggen.

Man kan sitta både på loftet och vid fönstren.

Örtomelett med potatis, creme fraiche och sallad.

Pannkakor med sirap och frukt.

English: You know by now what Sundays in Paris mean don't you? Brunch, yes. Luckily for us we have the most charming café right down on our street, Coco & Co it's called. Only the cute name itseld makes it worthy to pay a visit. Coco & Co concentrates on egg and the art of cooking in it various ways. Have you never had an omelette at Coco & Co then you have never had an omelette, sort of. Although I had better brunch here in Paris, better, larger and more existing. But because of its charm, because of the provencial white interior and because of the super nice owner I still must recommened this. The intime small café is only two blocks away from the popular and touristic Café de Flore and Les Deux Magots. So for a true Parisian atmosphere with a lot of world, this is the real deal. 11 Rue Bernard Palissy in 6arr.

Zero Zero, Pop-In och Panic Room.

Förra helgen, efter middagen på Chez Marianne gick vi till Zero Zero. Det är en 70-tals inspirerad bar med tapeter från årtiondet och stickers och småplanscher från golv till tak. Här spelas electro och hiphop och folk är mest höga på något för mig okänt och drinkarna går loss på 2€. Gästerna är musiker, konstnärer, modeller och filmskapare som sippar på husets drink Zero Zero, vad annars? Utrymmet är så litet så risken för en klaustrofobiattack inte är långt borta, men är det hippt så är det. Zero Zero ligger på 89 Rue Amelot i 11arr. På samma gata finnes även populära Pop-In och Panic Room. Hit går man för trevliga samtal med de alternativa parisarna, med risk för en annan ung svensk i mängden.

Här har ni nästan hela taket, så litet är det.

English: Last weekend after the dinner at Chez Marianne we headed to Zero Zero. It is a 7o's inspired bar with wallpapers from this decade and stickers and posters all over the place. Here they play electro and hip hop and people are mainly high on something for me unknown and the drinks starts at 2€. The clientel includes musicians, artists, models and movie makers that order the house drink called Zero Zero, what else? The space is so small that the risk of having a claustrofobic attack isn't too small, but being a hip place so. Zero Zero is in 89 Rue Amelot in 11arr. On the same street you also find the popular Pop-In and Panic Room. Here you go to have a nice chat with the alternative Parisians, with risk of bumping into some young Swedes at the same time. The pictire above shows basically the whole ceiling. Yes, it's that small.

Alice au pays des merveilles

Vet inte vad som hänt men den senaste månaden har varit en riktig biomånad för mig. Igår såg jag Alice au Pays des Merveilles även känt som Alice i Underlandet på svenska. Tim Burtons version som också kan ses som 3D, vilket jag inte gjorde. Jag tyckte inte den var så bra. Bästa satsningen gjorde Anne Hathaway som med sina divagester fick mig på fall och jag har gått och gestikulerat som henne hela dagen. Ovanligt nog för mig var även Johnny Depp bra. Jag brukar inte tycka om hans rollprestationer i Tim Burtons filmer (varsågoda kasta hatord på mig nu, jag vet att han är aktad) eftersom han inte är så nyanserad i sina roller, men här var han ovanligt bra. Helena Bonham Carter är alltid bra, behöver jag ens säga det? Alice för övrigt var ful, glömde de bort att teatersminka henne? Slutligen måste jag tillägga att den dubbelt Oscarsbelönade kostymdesignern Colleen Atwood gjort ett underbart jobb med att klä karaktärerna. Hon får många tummar upp! Vad tyckte ni om filmen?

Stunning yet scary, huh?

Johnny Depp and Tim Burton seem to be inseparable.

English: Don't know what happened, but the last month has been a month of cinema visits for me. Yesterday I saw Alice au Pays des Merveilles also known as Alice in Wonderland in English. The Tim Burton version which also can be seen in 3D, though I saw it without. I didn't like it so much. The best prestation was made by Anne Hathaway in my opinion, her diva gestures made me fall in love with her and I have been walking and gesticulating like her the whole day. Unusually, for me, I also thought Johnny Depp was good. I rarely like his performances in the Tim Burton movies ( go ahead and hate on me for that, I am aware that he is loved) since in my opinion he always plays the same. But here he was really good. Helena Bonham Carter is always great, do I even have to mention that? Moreover, Alice ugly, did they forget to put on some theatre make up on her? What did you think about the movie? Finally I must add that the costume designer Colleen Atwood made a wonderful job dressing the actors. She gets many thumbs up! What are your thought about the movie?

Salon du Dessin

Några gånger när min blogg har kommit på tal i samtal så har jag fått höra något i stil med: Du är ute och festar mycket ser jag! Ja och det stämmer ju, men så gör jag en herrans massa annat också men som jag inte alltid skriver om. Vet inte varför, har ett lager med inlägg som aldrig blivit skrivna, jag skyller det på tidsbristen. Lättast så! Ni vet, ett inlägg kan ibland ta upp till en timma att få i ordning. Räkna då på antalet inlägg jag skriver. Det blir några timmar. Men det var inte det jag ville prata om. Jag ville berätta om Salon du Dessin, ett tillfälligt museum som jag var på förra helgen, men som las på hög tillsammans med de andra inläggen. En vecka om året sedan 1991 kan man gå på det här eventet som lockar konstälskare, samlare, akademiker, försäljare, kunder, museikuratorer och andra nyfikna. Gallerior från hela världen men främst Paris samlar sina vackraste verk under ett och samma tak och i år var det över 1000 tavlor samlade. Bland uställarna var även skådespelaren Alain Delons privata dyrbara samling.

English: Sometimes when someone has mentioned my blog I have heard comments similar to: I can see you party a lot! Yes, that is true, but then again I do so much more too but which don't write about. Don't know why, I have this collection of unwritten blogposts, I blame it on the lack of time. Easier that way! You see, one post can sometimes recquire an hour of preparation. Count then how many posts I write. It easily becomes a lot of hours. But that is not what I wanted to talk about. I wanted to tell you about Salon du Dessin, a contemporary museum I attended to last week, but that too became one of the unwritten posts in my collection. However, once a year since 1991 art lovers, collectors, academics, dealers, clients, museum curators and other curious people comes to this event. Galleries from all over the world and mainly Paris gather their most beautiful paintings and this year it was more than 1000 of them. Amongst the exhibitors was the actor Alain Delon who showed his private and precious collection.

Häftet med information var ett konstverk i sig.

Entréen.

Magnifikt tak. Lite skillnad från Svenska Mässan i Göteborg. Hrm.

Nyfikna gäster från hela världen.

En liten tavla som den här hade till skillnad från de större grandiosa tavlorna en prislapp...

... där det stod att den gick loss på 40 000€.

Den här var en av mina favoriter.

Även Sverige var representerat.

Med hjälp av ingen mindre än J.T. Sergel! Det fick mig att börja undra vad tavlan levt för liv, den var ju mer eller mindre 200 år gammal. Vilka ställen har den hängt på? Hur hamnade den i Paris? Vad har tidigare åskådare tyckt om den?

Slutligen en bild på snyggingen Alain Delon från när det begav sig. Klicka på bilden för att spana in andra godbitar.